När publik och aktörer gått hem från teatern på kvällen är det teaterspökena som står för underhållningen. Den som dröjer sig kvar kan då få uppleva en helt annan sorts teater, den som gestaltas av gastar och gengångare.
Nummerredaktionen som håller till i ett just sådant gammalt teaterhus, nämligen Södra teatern i Stockholm som i sin nuvarande form stod färdig 1859, vågar sig av naturliga skäl inte på att recensera sitt eget spöke. Däremot skriver vi gärna under på att han finns. För med märkliga hasande, knakande ljud i väggarna, en lampa som av och an blinkar på redaktionen och ett larmsystem som går i gång närhelst det behagar måste vi erkänna att gamle teaterdirektören Ludvig Zetterholm, som gick och hängde sig på teaterns vind på 1870-talet, gör sig påmind med jämna mellanrum. Och vi vill inte på något vis göra honom upprörd. Här serverar vi istället en Halloweencocktail av spökhistorier från några andra av landets äldsta teatrar.
1700-talsspöket på Confidencen
När man som Ulriksdals slottsteater Confidencen har Sveriges äldsta teaterinteriör (den är från 1753, själva ytterbyggnaden uppfördes på 1670-talet ) har man naturligtvis också ett genuint teaterspöke. En fransk operatrupp under ledning av en viss Madame du Londell bjöds in av drottning Lovisa Ulrika när teatern var ny och truppen spelade på såväl Confidencen som Drottningholm och på Bollhuset inne i stan. En av truppens unga sångerskor fick inkvartering i en loge på Confidencens vind, där hon drog på sig en lunginflammation och frös ihjäl.
Nuvarande operachefen Kjerstin Dellert berättar att hon ofta befinner sig ensam i det gamla teaterhuset efter föreställningarna och att hon då ibland hör mystiska hostningar och hur någon går på vinden. Emellanåt slår det också plötsligt i en dörr, vilket vissa menar kan ha fullständigt naturliga orsaker. Men Kjerstin Dellert är säker på att det är spöket:
– Det är ett snällt spöke, men jag tror att man måste vara mottaglig för att uppfatta det, säger Kjerstin Dellert och lovar att hon själv i någon gång i framtiden ska komma tillbaka för att spöka på Confidencen.
Karin vaktar sin loge på Drottningholm
Drottningholms slottsteater stod färdig 1766. En 17-årig flicka som hette Karin förolyckades när hon hjälpte till att bära sten till bygget och än i dag kan man stöta på hennes vålnad inne på teatern. Hon bor i en av logerna på tredje våningen som idag är museiloge och endast besöks sporadiskt av exempelvis forskare. Per Forsström, Drottningholmsteaterns vd, berättar att teaterns gamle och numera avlidne scenmästare sagt att han ofta träffade på Karin när han jobbade ensam sena kvällar och att denne påstod att ”det kändes i hela huset” hur upprörd Karin blev när någon varit inne i hennes loge.
Men Per Forsström erkänner, trots att han kallar sig för skeptiker, att han faktiskt också själv upplevt spöket Karin:
– Vi hade fotografering på teatern och var tvungna att ha Ekerö brandförsvar närvarande eftersom vi behövde sätta upp extra strålkastare. Brandmännen hade en praoelev med sig som passade på att titta runt i huset, men hon kom chockad tillbaka efter att ha varit inne i en av museilogerna. Där hade hon sett ett enormt ljussken och en ljus, spöklik gestalt.
– Och i december för tre år sedan hade vi besök av chefen för den franska musikradion. Jag visade honom runt på teatern och när vi stod uppe på scenen hörde vi båda tydliga bankningar, eller knackningar från logerna, men vi var helt ensamma på teatern.
Död, konservativ notarie styr på Växjö teater
Inte alla teaterspöken är lika gamla som byggnaden de hemsöker. På Växjö teater (uppförd 1849) spökar notarie L H Philipson, som var ordförande i Växjö teaterförening 1937-1966 och vid sin död i början av 1980-talet hedrades med en begravningsceremoni på Växjö teaters scen! Numera bor hans vålnad på teaterns vind, varifrån han fortsätter att lägga sig i teaterns skötsel. Han inte är särskilt lekfull av sig, utan tycks endast vilja ge sig tillkänna när det verkligen gäller. Monika Sandberg, som arbetar på teaterns kansli, berättar att det hänt flera märkliga saker på teatern som man kan härröra till spöket. Exempelvis förhindrade han en gång på 1980-talet att en ensam, nattarbetande ljusmästare skadades genom att varnande ropa ”Flytta dig!” strax innan en stor träkloss damp ner från taket.
Monika Sandberg försäkrar att Philipson är ett snällt spöke, men att han är konservativ och kan vara ganska bestämd:
– När vi skulle koppla in datorer för första gången på teatern försökte killarna länge få dem att fungera, men det gick inte, så jag och min kollega gick ut i salongen och pratade med Philipson. Vi bad honom acceptera att nu är det moderna tider och vädjade till honom att låta oss få koppla in datorerna. Då funkade dom plötsligt.
Spökdirektören på Örebro teater
Örebro teater byggdes 1853 och teaterns spöke härstammar också det från 1800-talet. Det är en gammal teaterdirektör som även efter sin död bevakar sina intressen. Ingen har helt tydligt sett honom, men det finns mängder av vittnesmål från folk som känt av hans närvaro, berättar Jackie Gustafsson som jobbar på teatern. Framförallt är det scenarbetare och tekniker som ofta upplever en kuslig känsla i luften när de arbetar sent på kvällarna. I regel infinner sig denna känsla i salongen och på scenen, men teaterns förre scenmästare har berättat att han också känt av spökets närvaro i duschen! På Örebro teater är det inte heller ovanligt med märkliga knackningar i väggarna och vissa har också sett en skuggestalt hastigt svepa förbi.
För att hålla sig på god fot med spöket är det bäst att berömma hans ögonsten, och det är det också många på teatern som gör genom att vördnadsfullt viska ”Vilken fin teater du har” varje gång de går in på teatern. Annars kan det gå som för den gästspelande amatörteatergruppen när de inför premiären gjorde misstaget att tala illa om teatern:
– Precis allt gick snett för dem och de blev tvungna att lägga ner föreställningen, säger Jackie Gustafsson.
Gösta Ekman upprätthåller ordningen på Vasan
Skådespelaren Gösta Ekman d ä drev Vasateatern(byggd 1886) i Stockholm på 1930-talet och enligt legenden slutade han faktiskt också sina dagar inne på teatern (även om hans familj hävdar att han dog på sjukhuset).
Än idag ser Gösta Ekman till att folk visar teatern respekt och de flesta spökerierna är direkt kopplade till Göstas privata loge, den som bär nummer 1 och är vikt för den manlige huvudrollsinnehavaren. Om någon annan har logen går det oftast snett: Skådespelaren Ernst Eklund fick ett slaganfall efter att ha delat logen med sin fru och en dirigent körde taktpinnen genom sin egen hand efter att operasällskapet gjort misstaget att låta de alternerande sångarlagens båda manliga huvudrollsinnehavare dela på logen (Se notis i Nummer 27 mars 2001). Och när Harriet Andersson i samband med inspelningen av tv-serien Stora Teatern efter lunchen lade sig och vilade på schäslongen i loge nummer 1, som rättmätigt innehades av huvudrollsinnehavaren Johan Rabaeus, blev Gösta så upprörd att strålkastare och lysrör for i golvet och en skådespelare bröt lilltån under följande eftermiddags inspelningar.
Dessa historier berättar Bengt ”Bullen” Ståhl som är scentekniker på Vasan. Han har en hel pärm full med liknande Gösta-spökhistorier som han skrivit ner och han har också träffat Gösta flera gånger själv:
– Första gången jag träffade på Gösta var när jag precis börjat här för ungefär fyra år sedan. Jag var ensam på teatern och skulle lasta in grejor i ett skåp nära Göstas loge. Då kände hur någon gick förbi bakom min rygg och eftersom jag hört talas om spöket sa jag bestämt ”Lägg av Gösta!”. Då slutade han.
– Nu har vi en fin relation Gösta och jag, säger Bullen och berättar att han numera alltid knackar på Göstas loge och säger hej då innan han går hem från teatern.
– Innan jag började jobba här trodde jag inte på spöken – nu tror jag till 120 procent på dem, säger Bullen.
Inte ens publiken går säker på Ystad teater
På Ystad teater, byggd 1894, spökar det mycket och ofta och alla möjliga tider på dygnet. Det berättar scenmästaren Martin Windmill, som jobbat på teatern i 13 år. Deras spöke kallas för Lisa, men ingen vet vem hon var när hon levde och man ser henne nästan aldrig. Istället märker man av hennes närvaro genom konstiga ljud, kusliga vinddrag eller att hon flyttar på saker, som till exempel rekvisita, både i logerna och på scenen.
– Hon leker lite med oss och lånar grejer, berättar Martin Windmill.
Det finns många historier om vad spöket Lisa gjort och både personal och publik har råkat ut för henne. När scenarbetarna har jobbat sent på kvällen har det exempelvis hänt att en mystisk gestalt suttit på andra raden och iakttagit dem. Och en gång under en föreställning duckade plötsligt alla som satt på första raden samtidigt för något som for genom luften – men några flygande föremål skulle inte ingå i den föreställningen…
Känd gengångare på Dramaten
På kändistäta Dramaten (byggd 1908) är givetvis också spökerierna lite extra celebra. Här spökar ingen mindre än den legendariska skådespelerskan Harriet Bosse (1878-1961), som för övrigt också var August Strindbergs tredje fru. Hennes stora avskedsföreställning, den så kallade avskedsrecetten, skulle ha ägt rum 3 maj 1943 men ställdes helt snopet in på grund av att en av skådespelarna i ensemblen aldrig dök upp. Harriet Bosse blev därmed utan sin grand final och fick vackert promenera ut bakvägen till sitt nya liv som pensionerad aktris, vilket av förståeliga skäl måste ha gjort henne rejält bedrövad.
Enligt Dag Kronlund, chef för Dramatens arkiv och bibliotek, är det många på Dramaten som allvarligt påstår att de sett Harriet Bosses bittra gengångare vanka omkring uppe på andra raden. Detta sker vanligast strax före kvällsföreställningarna, då en i sig spöklik tystnad brukar sänka sig över teatern. Men Harriet tycks trots allt vara ett respektfullt spöke och har hittills inte saboterat några föreställningar. Hon brukar nöja sig med att orsaka isande kalla kårar längs ryggraderna på sina moderna åskådare.
Loading ...
