Gummibandstajt i grönskanSven Ahlström och Johannes Bah Kuhnke håller visserligen i de röda gummibanden på just den här bilden. Men i själva verket är det Lars Östbergh som håller i de scenografiska trådarna i Figaros bröllop.
Fördjupning [2009-06-02]

Gummibandstajt i grönskan

INTERVJU. Hur hänger de Beaumarchais och bungyjump ihop egentligen? Hur gör man för att flytta en unik scenografi utomhus? Nummer har pratat gummiband och tajt teater med scenografen Lars Östbergh inför Parkteaterns nypremiär av Figaros bröllop.

”Tajt erotik smäller i gummit” löd rubriken på Nummers lyriska recension av Stockholms stadsteaters Figaros bröllop hösten 2007. Philip Zandén och Susanne Marko bearbetade P. A. C. de Beaumarchais franska komedi från 1784 till ”en teaterns motsvarighet till en poplåt. Snabbt, lätt, hittigt och roligt om kärlek men med stråk av vemod – och omöjligt att avfärda. Figaros bröllop sätter sig på hjärnan.”

Det som förstärkte humorn, smidigheten och det musikaliska schvunget var de röda linjer som spände kors och tvärs över scenen, och som visade sig vara elastiska gummiband som kunde snärja och sno in karaktärerna och intrigen.
   Scenografen som möjliggjorde denna snabba, rappa och töjbara teaterkänsla heter Lars Östbergh. En av Skandinaviens mest anlitade med otaliga opera- och teaterframgångar på sitt samvete.


Lars Östbergh har gjort scenografin till Figaros bröllop.

Figaros bröllop får nypremiär imorgon och ska ut och spelas i parkerna i sommar. Så nu åker de där gummisnoddarna fram igen. Kan du berätta lite om dem?
   – Egentligen är det otroligt simpelt – gummisnoddarna har att göra med en idé om nervtrådar. Figaros bröllop handlar ju om nerver och sexualitet. Så scenografin utgår från ett svart rum, där man spänner röda, breda bungyjumpsnoddar över scenen. Det blir fler och fler trådar ju nervigare det blir.
 
Hur nerviga blev skådespelarna av detta?
   – Det var inte helt lätt att övertyga dem. Vi kom överens om att de skulle ge det en chans i tre veckor. De första två var det pest, men efter tre veckor blev de faktiskt vänner med gummisnoddarna, och utvecklade en teknik. Det blev till slut så att vi strök nästan all rekvisita.
 
Men nu ska den här speciella scenografin flyttas utomhus. Från den svarta teaterlådan till ett öppet grönt rum. Blir det en annan föreställning?
   – Ja, men det känns ändå som samma! Jag har gjort om scenografin så att istället för att låta den bygga på ett svart rum har jag valt en helt öppen lösning – med röda stolpar i scenkanterna. Folk utanför scenen är fullt synliga!

Nya teaterbesökare får alltså chansen att hitta den här uppsättningen i sommar. Vad utmärker den tycker du?
    – Den är stark i sin sort. Den är otraditionell – gillar men det så gillar man den. Och så är den ganska burdus. Det kan säkert hända att publiken sätter sommardrinken i halsen! Själv tycker jag att det är rätt roligt och oskyldigt. Vi spelar i en medveten commedia dell’arte-tradition.

Tycker du att vi kritiker uppmärksammar er scenografer för lite?
   – Det är sällan scenografin uppmärksammas om den inte är extremt speciell eller särskilt vacker. Jag tror att få journalister inser hur nära scenograf och regissör jobbar. Stort fokus ligger på regissören och så har det varit de senaste tio åren.
 
Scenografer får för lite uppmärksamhet, alltså?
   – Nej. Det hade jag kanske sagt för tio år sedan, men idag är det viktiga för mig att alla bakom och på scenen jobbar fram en föreställning. Är den bra så är jag bra!
 
Vilken mogen inställning!
   – Men det är så! Jag är beroende av bra medarbetare, som regissör och skådespelare.

Och de verkar gilla dig – du är med överallt! Du är till exempel samtidigt aktuell på Teaterbiennalen i Borås i veckan, med Petra von Kants bittra tårar.
   – Ja, jag har haft flyt och är jätteglad!

 

FAKTA
Figaros bröllop spelas på Parkteatern i Stockholm mellan den 3 juni och den 5 juli. Petra von Kants bittra tårar spelas på Teaterbiennalen i Borås.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare