En av de mest spännande amatörgrupperna i Umeå heter Gummiteatern. Vid starten för tre år sedan var Gummiteatern en av Kulturföreningen Humlans improviserande teatergrupper. Våren 1998 gav man sig på Nationalteaterns proggiga barnpjäs ”Kåldolmar och kalsipper”. Det blev succé och utsålda hus, vilket inspirerade gruppen att gå vidare. Hösten 1998 framfördes det ironiska collaget ”En lyckad föreställning” och våren efter gjorde de en tangoversion av Molières ”Tartuffe”. I december förra året sattes den fjärde föreställningen upp: Pär Lagerkvists enaktare ”Låt människan leva”. Då hade man i mitt tycke hittat ett stiliserat och konstnärligt uttryck som imponerade.
Kollektiv regi
Jag träffar Maline Casta och Tia Marklund på ett fik och ber dem berätta mer om livet med Gummiteatern. ”Vi är helt klart väldigt demokratiska”, berättar Maline. ”Ofta arbetar vi med kollektiv regi, vilket är väldigt kul. Men det kan också bli diffust på olika sätt, när alla hela tiden gör allt. I framtiden hoppas vi kunna dela upp arbetsuppgifterna bättre, så att det finns en regissör som bara är regissör, skådespelare som bara får ägna sig åt skådespeleri osv. Och någon som bara jobbar med producentsysslor!”.
Just nu pågår arbetet för fullt med ”Dunderklumpen”, en barnföreställning som har premiär i maj. Ingen i gruppen känner till om någon har spelat ”Dunderklumpen” som teater tidigare, men de är inte helt säkra. Tia: ”Vi vill göra föreställningar som har något vettigt att säga, som förmedlar humanistiska värderingar. Vi har bearbetat manuset från filmen, fokuserat på att hitta originalkänslan, tagit den till oss och nu skall vi försöka visa vår egen version, Gummiteaterns version”. Maline: ”Det är både otäckt och spännande, för folk känner ju till filmen och har säkert en stark relation till musiken och karaktärerna. Det går ju inte att göra en ny ”techno-version” av Dunderklumpen, för det skulle aldrig fungera”. Tia är musiker i Evil Rautakanki, gruppen som gjort originalmusik till alla Gummiteaterns föreställningar. ”Vi har räknat till 39 låtar i filmen, så det har verkligen blivit ett urval…”, skrattar han.
Extrajobb finansierar teatern
Visst ekonomiskt och administrativt stöd får man från föreningen Humlan, men gruppen brukar också ta hand om garderoben under Norrlandsoperans och Profilteaterns föreställningar. Det paradoxala är att jobbet i garderoben tar upp tid då de egentligen borde repetera! På min fråga om vad som är det största hindret i skapandet av en föreställning, svarar Maline och Tia med en mun: ”Tidsbrist!”. Maline: ”Det är sällan man kan slå sig ned för en skön hemmakväll framför TV:n. Gummiteatern tar i princip upp all vaken tid! Eftersom så många av oss pluggar på universitetet kan man inte heller kräva att alla skall ha samma ambitionsnivå och eftersom alla har schemat fullt blir pusslandet med reptider ett dilemma.”.
Avslutningsvis undrar jag vad som är roligast, repetitionstiden eller själva spelkvällarna? Maline: ”Det är roligast efteråt! När livet blir någorlunda normalt. Just innan premiären tänker man Aldrig mer! Aldrig mer! men sen upptäcker man hur svårt det är att sluta…”.
Till sommaren väntar en miniturné med ”Dunderklumpen”. Det blir spelningar i Småland och Västergötland. Kanske kommer de till en ort nära dig?
Loading ...
