Länsteatern i Jämtland-Härjedalen är en relativt ny institution med få medarbetare (I dagsläget sex anställda, varav tre skådespelare, reds anm.) men med många idéer om vad teater ska och bör vara. Och för vem. Att nå ut i ett stort län för att förankra sig hos de människor som bor kvar och att skapa ett behov av teater är en viktig del av verksamheten.
– Teater behöver inte vara så pretentiöst och svårt, säger teaterchefen Gustav Kling, vi använder ett språk som människor känner igen sig i och pjäser de kan identifiera sig med.
”Samhället kan bli humanare genom teatern”
Många föreställningar är korta dialoger om aktuella ämnen som ryms under samlingsnamnet Jämtgubbar. De ämnen som tas upp kan vara allt från en diskussion om basnäringen; över kvinnliga nätverk; till valet och kvalet i fondvalet. Jämtgubbar passar in på kafferaster, skiftombyten och korta pauser, i sammanhang där Länsteatern kan spela för en publik de inte skulle kunna nå annars.
– Det är viktigt att nå de människor som inte väljer att gå på våra föreställningar, dem som tycker att teater är larvigt, säger Gustav Kling. För att använda en klyscha ger vi folk vad de inte visste att de ville ha. Teater är inget självändamål, utan en del i något som kan ge perspektiv på livet och en generösare insikt för att klara sitt eget liv. Samhället kan bli humanare genom teatern.
– Och vi måste ta ansvar för vårt regionala uppdrag, en länsteater ska vara ett alternativ för att ge nya grupper teater. Men det finns många länsteatrar som nonchalerar sitt uppdrag och mest spelar hemma i fina lokaler.
Ingen egentlig hemmascen
Därför är de mest ute och turnerar i kommunerna; på bygdegårdar och Folket Hus, på skolor och på företag. Någon egentlig hemmascen finns inte. Och även om Länsteatern Jämtland-Härjedalen är liten är det en av de mest effektiva länsteatrarna i landet, räknat i antalet föreställningar kontra den låga budgeten.
– Vi är få medarbetare och det ger en stark vi-känsla, säger Gustav Kling, och det är viktigt för att vi ska kunna göra det vi tycker är roligt.
Men att hitta pjäser för få skådespelare är inte lätt och det driver dem att skaffa nyskrivet material. De har knutit till sig författare som Per Nilsson och Olov Willgren som skriver direkt för länsteatern om aktuella saker här och nu, ofta satiriska och roliga pjäser med en allvarlig botten. Pärlugglan som spelats under hösten är ett exempel på det, en svart och sorglig komedi om byar som dör, där gubbarna blir kvar medan kvinnorna flyttar.
– Det är det lilla, det enkla, som ställer de största konstnärliga kraven.
Blir styrkta av att locka ny publik
Men det är inte alla som ser med blida ögon på Länsteatern Jämtland-Härjedalen.
– Det finns en kulturelit som inte tycker att vi är tillräckligt fina, de tycker mycket men de har sällan sett det vi gör. Men om vi lyckas flytta fram positionerna och få folk som inte går på teater i vanliga fall att gripas av det vi gör blir vi styrkta.
– Och om vi har en liten del i att folk bor kvar i länet så ger det något, säger teaterchefen som av somliga kallas BygdegårdsKling.
Loading ...
