– HÅHÅHÅ! SESESE! AAAA!
– Vad blir det?
– HCA!
– I can’t hear you…
– HCA!!!!
Confetti! Jean Michel Jarre i laserljus! Slipsar med sagomotiv! Ett helt lands befolkning går till jobbet med sambarytm i kroppen.
Tant på myndighet säger till mig: ”Du får inga pengar om det inte har med HCA att göra, så är det bara.”
Helt plötsligt är alla helt ofattbart, över alla gränser, totalt extatiskt influerade av HCA och hans verk.
”Jag hade aldrig börjat med teater om det inte var för HCA”
”Hans berättelser är… hur ska jag säga… mytiska på nåt sätt”
”En fascinerande person. Bakom den där lite tragiska ytan döljer det sig ett litet barn. Och det barnet ville göra sin röst hörd”
Jag har lust att vråla: ”Han var en oförlöst bög med löständer och liktornar!!!”
Just som jag tänker tanken läser jag: ”I can’t imagine a world without books. I read constantly and would be bereft if I didn’t have a stack of books on my bedside table. Worldwide literacy is something we should all campaign for (…) A love of reading is frequently learnt in childhood and this master storyteller has held generations of children”.
Detta uttalar ingen mindre än Estee Lauder-modellen och B-skådisen Elizabeth Hurley. Hon är nämligen “HCA-ambassadör”. Den ena charity-personen efter den andra delar med sig av liknande reflektioner. Roger Moore, Susan Sarandon osv.
En liten motståndsrörelse existerar vad jag förstår. En del HCA-forskare menar att det bara är ett kommersiellt jippo och att den biografiska forskningen om HCA får alla pengar. Dom som sitter och analyserar vad som faktiskt står på pappret får inte ett ruttet öre.
Men det är klart. Hurleys uppumpade överläpp är bättre tv än en kutryggig forskare med kladdiga glasögon. Så spektaklet fortsätter.
Och jag letar fortfarande efter HCA-tamponger. Dom finns, det är jag övertygad om.
Loading ...
