Efter Jan Guillous Ondskan och egna Working class hero har Benny Haag adderat ytterligare en monolog till repertoaren. I Inte mer än fullt, tack! ger han sig på alkoholen och dess förödande konsekvenser på ett enormt självutlämnade sätt.
Uppsättningen hade premiär på Boulevardteatern i Stockholm hösten 2005 och debattboken Makt, mod och motstånd handlar en hel del om arbetet med denna monolog, vars text publiceras omlott med dagboksanteckningar. Den känns politiskt viktig i flera avseenden.
Först och främst mal den med en beundransvärd tjatighet på om all dubbelmoral som kretsar kring alkohol: vännernas, politikernas, sportvärldens, mediernas, teaterns … Haag hänger ut namngivna personer och tar strypgrepp med målande exempel.
Han kallar Elitloppet för årets största spritfest i travvärlden och TV4 som sänder från den men medvetet vinklar kameran så att ingen fylla syns får heta ”spritkanalen”. Han fortsätter med Svenska fotbollförbundet – som på en sida i en kvällstidning tar upp kampen mot läktarvåldet, för att på nästa skåla glatt för allsvenskans start med sponsrade ölburkar – och frågar om och om igen varför ingen förstår att läktarvåld har med alkohol att göra.
Han ser en tv-version av uppsättningen Arbetarklassens sista hjältar med Mikael Persbrandt och Börje Ahlstedt och skämtar sarkastiskt att han trodde det var Dramatendokumentären som gick i repris. Och han ifrågasätter politikers sätt att räkna statistik när Fredrik Reinfeldt påstår att bara tio procent av Sveriges befolkning har problem med sitt drickande. Eftersom Reinfeldt då inte räknat barnen, de anhöriga, våldsoffren och deras anhöriga.
Haags bok är full av resonemang som man svårligen motbevisar. Hårda fakta ger en dramatisk konstrast till monologtexten, som är mer känslomässigt avväpnande.
Och samtidigt som Haag har skrivit en alkoholpolitisk bok gör han ett inlägg i den kulturpolitiska debatten. För här står det klart att det är bara Haags engagemang, envishet och gåpåighet som fått upp monologen Inte mer än fullt, tack! på scenen och ut på turné. Läsaren får inblick i en frilansande teaterarbetares frustration över ett okommenterat avslag från Kulturrådet, och en rätt förnedrande runda med mössan i hand hos myndigheter och organisationer, innan finansieringen överhuvudtaget börjar klarna.
Att lägga ner projektet tycks aldrig vara något alternativ för Haag, som när allt slutligen är sjösatt spelar dubbelt under en period: populära Ondskan som dagföreställning i Göteborg, Inte mer än fullt, tack! på kvällen i Stockholm. Och det är just så här det ser ut för många teaterarbetare idag.
Att det finns publik som vill och/eller behöver se hans monologer råder det inget tvivel om. När publiken glesnar tycks det, enligt Haag, mest ha med dålig marknadsföring att göra. Men faktum är att en pjäs som kritiserar alkohol ofta verkar få folk att höja guarden istället för tvärt om. På 1970-talet väckte Börje Lindströms barnpjäs Sprit en hel del motstånd. Nu är den tidens barnpublik uppvuxen med egna barn – och ämnet är fortfarande angeläget. I samhället liksom på teatern.
När Haag spelar på Roxtuna fångvårdsanstalt och ser publiken gnugga sig i ögonen är han äntligen home safe. Här får han feedback så det räcker för hela turnén, och jag känner att det är knäckande att slå ihop hans bok en fredag och försöka planera en mysig middag med vin utan att få en ovälkommen beska på köpet. Det finns så många som borde ta sig en tankeställare à la Haag som återställare.
FAKTA
Titel: Makt, mod och motstånd
Författare: Benny Haag
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2008)
ISBN: 978-91-0011-849-5
LÄNK
Benny Haag
Loading ...
