Vad är Limbo?
– Vi är ett nätverk av yrkesverksamma inom teatern som vill pröva nya arbetsformer utanför vad man kan göra som anställd. Vi ser det som ett forskningsarbete där vi är ekonomiskt obundna eftersom vi inte har några pengar!
Själv regisserar du en pjäs av Anthony Nielson som tillhör Englands ”in-yer-face-generation”. Vad får publiken i fejan med Stitching?
– Dom får inte så mycket i ansiktet som i magen. De får ett relationsdrama om människor som inte har kontakt med sin egen rädsla, en pjäs som inte alls känns skriven utan är oerhört igenkännbar.
Varför just Stitching som första pjäs inom ramen för Limbo?
– Vi får ju göra precis vad vi vill här och jag fastnade för Stitching för att den inte går att undvika. Den står liksom och knackar dig på näsbenet!
Vad är utmaningen med pjäsen för dig som regissör?
– Att den ställer så höga krav på äkthet. Det tar väldigt lång tid att gå in i de två rollfigurernas värld där det skrivna ordet inte är skrivet, utan kommer ut en situation. Den är också väldigt musikalisk, det är som att läsa noter, så man måste försöka hitta den som ett musikstycke.
Den spelas i en ganska speciell lokal.
– Ja, i en betonghåla under Sergels Torg som vi har fått låna av Kulturhuset. En jättespännande lokal där man får anpassa produktionen efter rummet.
Obs! Se även vår webb-tv om Limbo
Utöver Stitching i regi av Annika Hallin och med Lina Englund och Felix Engström i rollerna, är det också premiär på Kalle Westerdahls nyskrivna monolog Man i djungeln med honom själv i den enda rollen och i regi av Kvarteret Skatans Mikael Syrén, samt Kristian Hallbergs tillika nyskrivna pjäs Antony med Peter Nilsson i rollen som homosexuell son, regisserad av Peter Nilsson.
Premiärerna äger rum 27/3 samt 28/3 i en källare under Kulturhuset – läs mer på Kulturhusets hemsida.
Nätverket Limbo är ett initiativ av Ivan Mathias Pettersson, Lina Englund och Annika Hallin. Utöver nästa veckas premiärer blir det ytterligare två i maj.
Loading ...
