|
. | Förra året presenterades en utredning som förslog att Teaterhögskolan i Stockholm slås ihop med Dramatiska Institutet (DI) – och bilda Stockholms dramatiska högskola. Till årsskiftet ska den nya högskolan sjösättas och ytterligare en pusselbit föll på plats igår när organisationskommittén som förbereder föreningen av de två föreslog att Bo-Erik Gyberg (bilden) blir skolans rektor – det formella beslutet fattar regeringen inom kort. |
Bo-Erik Gyberg har många år bakom sig i filmbranschen som fotograf, regissör och producent. Han har varit filmkonsulent vid Svenska Filminstitutet, rektor för både Högskolan för fotografi och film och Filmhögskolan vid Göteborgs universitet. Rektor har han även varit för Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, och är sedan 2006 rektor för Nyckelviksskolan i Stockholm.
Nummer ringde upp Bo-Erik Gyberg.
Du har stor och bred erfarenhet inom film- och bildkonsten, men vad vet du om scenkonstens behov och utmaningar?
– När det gäller teatern är det viktigt för mig att skaffa mig mer kunskaper, för jag har ju ingen egen yrkesverksamhet på området Men min inställning är att den viktiga plattformen för den här typen av jobb är egen erfarenhet av att arbeta med konstnärligt skapande. Jag har det från framför allt filmen och fotografiet. Sen gäller det att ha tillräckliga kunskaper för att vara en vettig samtalspartner, att kunna lyfta fram kompetenser hos lärare och professorer på de olika områdena.
Hur kommer en stor högskola som Stockholms dramatiska högskola att ledas, kommer du att omge dig med representanter för scenkonsten?
– Självklart. I ledningsgruppen ska det finnas kompetens från alla de områden som Stockholms dramatiska högskola forskar och undervisar i. Det vill säga filmen, televisionen, radion och teatern. Och det är viktigt att de finns med på jämbördig fot, i till exempel ledningsgruppen
Du säger i ett pressmeddelande att ”möjligheterna som öppnas för studenterna och för utvecklingen av pedagogiken och innehållet är mycket stora”.
Vad konkret menar du?
– Jag menar att samarbeten mellan till exempel filmregissörer, skådespelare och teveproducenter görs redan idag, men man finns inte under samma tak. Ifrån Göteborg har jag med mig erfarenheten av en gemensam konstnärlig fakultet med ett gemenamt tak. Det ger en helt annan regelbundenhet för hur man kommunicerar och en administrativ lätthet i att hantera det här. Och som kan förlösa en typ av pedagogik som erfarenhetsmässigt är mycket intressant.
Vilken är den största utmaningen med sammanslagnigen?
– Det är att på bara ett år få på banan de nya utbildningar högskolan ska erbjuda. Det arbetet börjar i januari och sedan har vi ett år på oss. Det är den jättestora utmaningen. Att jag vågar mig på det beror på det fantastiska förarbete som utbildnings- och forskningsgruppen på Teaterhögskola och DI gjort och som ligger på ute på hemsidan. Att ta vid från det förberedelsearbetet och forma en konkret verklighet av ämnen, kurser, utbildningsplaner och organisation… Det är ett stort kollektivt arbete. Men skolorna är väl förberedda.
Du är ordförande för Kulturbryggan – den kommitté regeringen tillsatt för att ersätta Framtidens kultur – lämnar du det uppdraget nu?
– Nej, tvärtom. Det är en sidosyssla, 10–15 timmar i månaden. Jag ser det som en poäng att ha båda uppdragen. Kulturbryggan jobbar med hela kulturlivet och ska vara ett spännande nav för nyskapande kultur i Sverige. Att kunna få ha den ingången i rollen som rektor för Stockholms dramatiska högskola tror jag är en fördel för bägge parter. Bra för Kulturbryggan att ha direktkontakten med konsthögskolan, och för konsthögskolan att ha tillgång till nätverket i Kulturbryggan. Det finns fantastiska synergier.