Hallå där Carolina Frände …

Vad gör ni just nu?
   – I dag har vi vårt andra publikgenomdrag. Vid det första skrattade folk på en massa ställen som jag själv hade glömt fanns. Vad de skrattar åt beror förstås på vad de har för relation till perioden och temat. En del verkar se föreställningen med skräckblandad förtjusning!
 
Det är en fantasieggande titel. Vad ska man associera till?
   – Min första bild var en värmländsk skog där det plötsligt dyker upp en risfältsarbetare från Kina! Men snarare talar titeln om hur man kan inspireras av andra kulturer och politiska system. En del svenskar drömde ju på sextiotalet om att Sverige skulle bli en del av Kina. Så är det inte i pjäsen, men personerna där vill gärna se att den kinesiska samhällsmodellen ska vara applicerbar på Sverige.
 
Vad vill pjäsen berätta?
   – Den handlar om människans drömmar och behov av utopi, att man alltid måste finna en lösning som resulterar i något bättre. Och hur det politiska påverkar det privata – partners, barn och vänner. Ett annat starkt tema är solidaritet. Vad är det och hur problematiserar man det? Och vart tog drömmarna vägen?
 
Det är mycket vänsteruppgörelse i svenskt kulturliv just nu, senast kunde man se det i Upp till kamp på SVT. Varför, tror du?
   – Det är ju precis fyrtio år sedan 68-rörelsen startade, och för att kunna se sin samtid behövs nog det avståndet. Sedan har det nog att göra med att den tidens barn nu är i yngre medelåldern och kan föra en dialog med sina föräldrar om det som hände då.
 
Du och Lucas Svensson har jobbat mycket ihop. Vad är utmaningen med hans texter som regissör?
   – Lucas har ett väldigt säreget språk som man måste vara noga med att hantera. Det är också texter som kräver mycket research. Det bra med dem är att han vet att texten ska bli teater och att han släpper den direkt så fort den ska upp på scenen.  
 
Tillsammans återkommer ni ofta till folkhemmet och ger även sagoskimrande texter som pjäserna Tussilagoängen och Petter och Lotta och Stora landsvägen en politisk aspekt. Varför?
  – För att Lucas har en agenda i sitt skrivande där han vill belysa den enskilda individens förhållande till det svenska samhällsbygget, hur den svenska idyllen sprängs av en stark politisk agenda. 

Vilka vill du ska se Svenskt landskap med kinesiska detaljer?
   – De som var med på den här tiden – och deras barn!