Det råder en boom av att återupprätta tidigare sällan spelade kvinnliga dramatiker just nu. Riksteatern har sitt Spetsprojekt, Stockholms stadsteater sitt Modärna kvinnor och Dramaten har läsningar av de glömda kvinnornas verk.
Och mitt i elefanternas satsningar har Strindbergs intima teater, Teater Galeasen och Limbo satt upp Viktoria Benedictssons Den bergtagna.
Det är en tung pjäs, en tragedi som hittades oavslutad bland författarens papper efter hennes självmord. Georg Brandes har fått skulden för att Benedictsson tog livet av sig på ett hotellrum i Köpenhamn 1888. Men så enkelt som att det skulle ha handlat om olycklig kärlek är det inte om man får tro Hannes Meidal som både har varit med och bearbetat pjäsen, tillsammans med regissören Jens Ohlin, och spelar dess don Juan-roll, modellerad efter Brandes.
Om det inte var Brandes som utlöste hennes självmord, vad var det då?
– Jag tror att det är svårt att någonsin finna ett enkelt svar på vad som orsakar ett självmord. Men Benedictsson skrev apropå Den bergtagna att ”det finns en lucka som jag inte kan fylla”, ett ”tomrum”. Man kan tolka det som att självmordet är huvudfiguren Louises sätt att fylla luckan och skapa mening av sitt liv. Men luckan finns också i de övriga personerna i dramat, som alla letar efter mening. Det är en skakande text att gestalta.
Vad är annorlunda i er bearbetning?
– Benedictssons vän Axel Lundegård fullbordade efter hennes död en egen version av dramat, som innehåller en lång avslutande scen efter självmordet, men den har vi valt att ta bort. Har man tagit livet av sig är det ju liksom slut. Trots det självbiografiska stoffet måste man försöka se pjäsen som en fristående dramatisk text. Vi läser den snarast som ett ödesdrama och ett monodrama, med Louise som subjekt.
Det sägs att August Strindberg hämtade inspiration till Fröken Julie ur Benedictssons liv, finns det någon sanning i det?
– Man vet att hon gjorde ett misslyckat självmordsförsök en kort tid innan hon verkligen tog livet av sig. Då befann sig Strindberg på samma hotell som hon. Hon anförtrodde Axel Lundegård att hon tänkte ta sitt liv, bad honom vaka, och sa att han absolut inte fick berätta det för någon. Men han sprang och skvallrade för Strindberg, som var klart intresserad.
Det låter ju som en egen pjäs!
– Ja, och det är så mycket kring henne som är pjäser i sig. Hennes dagböcker är lysande litteratur! Hon har en likhet med Franz Kafka där, mycket av hans litterära verk är ju också fragment och dagboksanteckningar. Både han och Benedictsson använder sig dessutom av sina begränsningar, att så att säga stanna i sina bojor. Hon ser sin situation, men tar sig inte ur den utan använder bojorna för att skapa konst.
Det pågår ju ett upprättelsearbete av att lyfta fram de bortglömda kvinnliga dramatikerna just nu. Hur förhåller ni er till det?
– Det är tack vare det som vi fick upp ögonen för Den bergtagna. Regissören Jens Ohlin läste om den engelska uppsättningen av pjäsen i höstas på National Theatre i London. Vi har därefter gemensamt bearbetat texten, med utgångspunkt i Benedictssons originalutkast. Men vi fokuserar inte på genusaspekten, även om den absolut finns med, utan mer på dramats existentiella dimensioner. Pjäsen är som en sorgesång över människors liv.
Vad skulle Strindberg ha sagt om att ni spelar Benedictsson på hans teater?
– Det kan man ju bara spekulera i, men det finns tydliga drag av drömspel i pjäsen. Och en kompromisslöshet som jag tycker är besläktad med Strindberg. Framför allt är Den bergtagna i sig ett så intressant dramatiskt verk, att jag absolut tycker det platsar på en teater som verkar ”i Strindbergs anda”.
FAKTA
För första gången på nära hundra år får Den bergtagna premiär i Sverige, på Strindbergs Intima Teater i Stockholm den 25 april. Bearbetningen är gjord av Jens Ohlin och Hannes Meidal och medverkande förutom Meidal är Åsa Persson, Andrea Edwards, Figge Norling, Inga Edwards, Mira Eklund, Christian Fex, Stefan Böhm, Marie Ahl, Tove Fylking, Moa Gruneau och Nora Sehlin.
Victoria Benedictssons livsöde är ett av det litterära Sveriges mest tragiska. Hon gjorde sin egentliga entré i den litterära offentligheten 1884 och begick fyra år senare, 1888, självmord. Den bergtagna publicerades samma år som Benedictsson begick självmord, utgiven av hennes vän Axel Lundegård.
Loading ...
