Den 26 februari har er slutproduktion Syskonroller premiär. Vad handlar den om?
– Den kretsar kring Jan Hjalmar Björkberger, en av Sveriges genom tiderna största skådespelare och en slags Bergmanfigur. Björkberger har haft en fantastisk karriär, men hoppat från äktenskap till äktenskap och lämnat en skock barn, hel- och halvsyskon, adopterade, bakom sig… Tillsammans med sin hustru Anna har han startat ett Kulturcentrum som, då pjäsen börjar, firar 25-årsjubileum. Alla barnen är inbjudna för att inför en jury berätta sina personliga minnen av fadern, men det visar sig att ingen av dem har några särskilt vackra saker att säga. Pjäsen utspelar sig under ett dygn och skildrar hur alla barnen sitter och väntar på att få träffa sin far.
Vem spelar du i pjäsen?
– Jag gör adoptivsonen, en lite bortglömd person som, när hans mamma tar livet av sig efter en av Björkbergers otrohetsaffärer, blir satt i fosterfamilj. Min karaktär drivs av revanschlusta, han vill ha upprättelse för det han gått igenom.
Pjäsen är specialskriven för teaterhögskolan av författaren Inger Alfvén. Hur kommer det sig att hon skrivit den just för er klass?
– Inger är min faster och vi har alltid haft en nära relation. Hon har skrivit ett par pjäser tidigare och idén till Syskonroller kläcktes när vi satt och pratade. Det är alltid svårt att hitta bra pjäser för avgångsklasser och förmodligen började det med att jag på skämt föreslog att hon borde göra något för oss. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var. Men hon gick igång på idén.
Hur känns det att spela en pjäs som är skriven av en nära släkting?
– Det är både roligt och nervöst. Jag känner alltid en viss rädsla inför sådana här projekt, men det här känns ändå lite annorlunda, eftersom vi har en rätt nära relation. Man vill ju inte göra någon besviken…
Hur många föreställningar gör ni?
– Arton stycken. Fyra av dem gör vi på Teaterbiennalen i Umeå i maj.
Loading ...
