Fördjupning [2003-09-28]

Hallå, Jennie Dielemans

... aktuell med manus och regi till den politiska showen Gomorron Sverige som just nu befinner sig på Sverigeturné.

Affischen till Gomorron Sverige är uppfordrande; på ett välkänt flingpaket har logotypen ersatts med en knuten hand som kan få vilken morgonsömnig individ som helst att vakna ur sin Törnrosa-sömn.
   Vakna är också vad gänget bakom denna politiska show om demokrati, motstånd och konsten att ta makten vill att vi ska göra.
   Under föreställningen får vi vara med och rösta i viktiga politiska frågor – i ”sann” demokratisk anda – och vi upmanas att klappa händerna varje gång den egotrippade programledaren kommer in på scenen. För detta program är uppbyggt som ett typiskt svenskt debattprogram med inbjudna gäster som inte får tala till punkt och programledare som är mer intresserad av sitt utseende än vad gästerna säger.
   Vi ringde upp Jennie Dielemans för att få veta mer om hennes ”väckelsepredikan”.

Det var premiär på Gomorron Sverige i Västerås i lördags. Hur gick den?
   – Jättebra, det var en ung publik med många 15-åringar. Alltså inte någon ordinär teaterpublik. Efter premiären har föreställningen blir bara bättre och bättre!

Det här är din debut som dramatiker. Vad vill du uppnå för effekt med att göra detta till teater som du inte kan få med exempelvis en renodlad debattkväll?
   – Framförallt ville jag inte göra något för redan frälsta. Bokbord och debattkvällar blir heller inte lika roligt. Jag ville plocka en annan publik.

Du använder dig av autentiska personer, ryskan Olga Karach och palestiniern Hossam Makboul, som i verkligheten såväl som på scenen är engagerade i Vitrysslands demokratirörelse respektive nätverket International Solidarity Movement. Vad vill du uppnå för effekt med att inte använda skådespelare?
   – Det viktigaste i föreställningen är deras kamp, deras frågor, deras berättelser och metoder. Om det skulle framföras av skådespelare skulle man tappa halva grejen. Sedan är också tanken den att minska gapet mellan scen och publik. Det skulle inte funka med skådespelare. Då skulle publiken inte kunna komma fram till Olga och Hossam, tala med dem och ställa frågor om deras kamp.

Vad vill du väcka för reaktioner med föreställningen?
   – Jag hoppas att folk känner i magen att de blir peppade, att man kan förändra men att det krävs mycket för att göra det. Sen kanske någon blir förbannad vilket bara är bra. Då har jag åtminstone väckt någon reaktion.

Är Sverige en demokrati?
   – På sätt och vis ja, men på vissa sätt inte. Demokrati innebär ju att all makt utgår från folket och det gör den ju inte. Alla har inte samma möjlighet att påverka.

Vad tyckte du om Göteborgskravallerna – fick demonstranterna skylla sig själva?(i föreställningen uppmanas publiken bl a rösta om dylika frågor, reds anm)
   – Nej, verkligen inte. Min morfar brukar tala om folkförakt, vilket jag tycker man ska tala om mer. Det är fortfarande en skandal hur rättegångerna genomfördes, en skam för det svenska rättsamhället.

Vad blir ditt nästa projekt?
   Ingen aning , men jag vill skriva en roman. Kanske en skönlitterär med politiska undertoner….

Efter föreställningen av Gomorron Sverige bjuds publiken bland annat in till frågestund, debatt, fest och gör-det-själv-verkstad. Här hittar du turnéplanen.

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare