Hur tror du att Kultursverige ser ut om trettio år?
– Som forskare har jag svårt att spekulera om framtiden, jag tittar hellre på vad som har hänt. Jag tycker också att det är viktigt att skilja på kulturpolitiken, som inte har förändrats så mycket de senaste 30 åren, och kulturlivet där det har det skett flera stora förändringar, saker som teknik, språk och demografi har förändrats mycket. Bidragen i boken visar på stabilitet, vi kommer inte att leva i en helt annan verklighet om 30 år. Jag tror att vi fortsatt kommer att ha många stora kulturinstitutioner och att det kommer att vara svårt för kulturutövare att försörja sig.
Vad tror du om scenkonstens möjligheter år 2040?
– Jag är ingen expert på scenkonst men ett bidrag i boken som gjorde stort intryck på mig var Vanja Hermeles text om jämställdhet. Ett kulturliv som inte på allvar försöker åtgärda jämställdhetsproblem får svårt att säga att man representerar befolkningen.
Vad tror du om möjligheterna för lokalt producerad scenkonst i framtiden?
– Som forskare är jag tveksam. Vi ser att både statliga, regionala och kommunala resurser dras ner. Kommunerna fortsätter att upprätthålla den mest grundläggande kulturella infrastrukturen men drar ner på det övriga. Men det finns ju exempel på kommuner som samarbetar. Den typen av lösningar tror jag kommer att öka. Istället för att varje kommun har allt koncentrerar sig olika kommuner på olika konstformer.
Tror du att direktsänd scenkonst från stora nationella och internationella scener är något tillfälligt eller något som ökar?
– Tillfälligt tror jag inte att det är. För de verkligt intresserade är det värdefullt att se direktsända föreställningar från Milano och New York. Men jag tror inte att det är ett jätteeffektivt redskap att hitta en ny publik. Den levande teaterupplevelsen kan aldrig ersättas av en föreställning i digital form.
Läs mer om den pågående konferens Kultursverige 2040
Loading ...
