Hur känns det att koreografera igen?
– Det gick ganska snabbt i början, vi fick ihop en hel del koreografi under en kort period på bara några veckor. Sedan har materialet processats och repeterats och finslipats. Det var väl en hel del som skulle ut där i början, och när man har de dansare jag har så går det av bara farten. Så svar på frågan: det känns bra och roligt igen att vara en del av en konstnärlig process, med allt vad det innebär av lyckorus, våndor, kriser och hallelujaögonblick. Sedan är det alltid intressant att bygga upp en föreställning från scratch, man vet ju aldrig hur den kommer att sluta och nu är vi inne slutfasen där alla element skall bakas ihop, ljuset och kostym. Finliret som är så viktigt för en fungerande och dynamisk helhet. Dock hade jag alla de kriser man i vanliga fall har, en i början, en i mitten och en på slutet av repperioden … så allting verkar fungera som det brukade.
Du har sagt att du har en treårsplan för ditt liv som koreograf efter chefsåren på Dansens Hus – hur ser den ut? Går den som planerat?
– Nej absolut inte. Jag kan väl berätta mer i slutet av veckan när Kulturrådet har gjort sina beslut. I princip hade jag tänkt ge tre år att bygga upp verksamheten igen till samma volym som innan jag slutade. Men det ser ut som om bidragsgivningen tänker helt annorlunda och då har vi redan nu på första året varit tvungna att omvärdera vår plan, eftersom vi fick så mycket mindre pengar än vi hade räknat med. Lyckligtvis kom Norrlandsoperan in med samproduktionspengar och på det viset klarade vi av årets produktion – vilket annars hade varit omöjligt. Men redan inför nästa år ser det dystert ut. Då får man ta skeden i vacker hand och göra något annat.
Vad betyder det rent konkret?
– Resultatet blir att det blir färre möjligheter att se vår dans. Jag undrar om man verkligen har tänkt till på vilken typ av dans man vill ha i Sverige och vilken typ av kulturpolitik. Alla skyller på kulturutredningen, men hallååå! Vi lever nu och vi borde ha några visioner om hur saker och ting ska fungera. Signalerna har varit ganska tydliga att man inte vill ha vår typ av verksamhet.
Hur trivs du med att jobba i residens på Norrlandsoperan?
– Det är bra med residens, men det har också sina avigsidor. Vi har tre veckor på scen med teknik, vilket är fantastiskt och ganska sällsynt. Norrlandsoperan är verkligen ett bra exempel på hur ett residens ska fungera på bästa sätt: smidiga och försöker tillmötesgå alla våra behov, toppen. Sedan känner man sig lagd på undantag rent privat, du lämnar allt och all struktur, ditt hem och familj, vilket ibland är kämpigt för alla inblandade.
I Destruction song samarbetar du med samma team som i vårens verk OreloB för Göteborgsoperan, det vill säga Helena Hörstedt (kostym), Silverbullits Jukka Rintamäki (musik) och Jens Sethzman (ljus och scenografi) – varför väljer du att samarbeta med just dem?
– Vi hade redan en tanke att arbeta i dessa två produktioner. Först skulle vi pröva på i Göteborg och sedan om det kändes bra skulle vi fortsätta … Det gjorde det. Det var också olika processer, en på en stor institution, med sina egna produktionsvillkor, där resultatet är det som räknas, och sedan en mera processinriktad arbetsprocess, där förstås slutresultatet också är viktigt men där vi kunnat följas åt parallellt under hela processen. Det är bra människor och bra konstnärer på sina respektive områden. 100 procent dedikerade till sitt, men också med en förståelse för andras insatser och behov. Det är helt enkelt en bra grupp att jobba med, plus alla dansare.
Ni har öppna repetitioner av Destruction song på Norrlandsoperan och i vår ska du ut på en skolturné om vägen från idé till föreställning – hur viktigt är det för dansen att hitta ut till en ny publik?
– Tillgänglighet är nyckelordet för att danskonsten skall kunna utveckla sig. På våren gör vi en ganska omfattande Sverigeturné med Dansnät Sverige och där ingår ungdomsvarianten som är lite kortare. Infallsvinkeln är bara lite annorlunda, mera pedagogisk, men annars kör vi som att det är en vanlig kvällsföreställning. Ser egentligen ingen skillnad i en uppdelning, skolorna har ju lättare att komma till teatern dagtid, så då gör vi det. Vi har tidigare fått väldigt bra respons på detta, så vi får se hur det går nu. Dock finns det väldigt mycket förutfattade idéer och meningar just när det gäller dans för både ungdomar och vuxna. Men det är ett annat kapitel …
LÄNK
Norrlandsoperan
Loading ...
