Hur reagerade du när Riksteatern bad dig skriva en pjäs?
– Jag tyckte det var väldigt märkligt och skrämmande, men samtidigt roligt att en artikelserie i en dagstidning kunde ge upphov till såna utbrott. Jag tvekade länge, därför att jag ansåg att jag inte kunde skriva dialog. ”Skriv en monolog då”, sa de och så fick det bli.
Berätta om pjäsen…
– En journalist reser österut på en båt. Jag tror han reser till Riga. Hans avsikt med resan är att träffa människor som varit inblandade i Vaxholmskonflikten, men hans uppsåt kan komma att förändras under resans gång.
I artikelserien gör du din egen röst tydlig och du tar ett politiskt ställningstagande. Hur upplever du skillnaden att skriva för scenen?
– Jag håller inte riktigt med om ditt påstående. Visst, journalisten i mina artiklar engagerar sig, men samtidigt finns där plats för många röster, så de är inga partsinlagor. Men för att svara på din fråga – skillnaden att skriva för papperet och för en levande människa är enorm. Det är så mycket som inte behöver sägas när man skriver för scenen. Till exempel behövs inga adjektiv eftersom de spelas fram av skådespelaren. Vi har haft några läsningar med Per Burell som ska spela rollen, och efter varje sådan går jag hem och stryker.
– Pjäsen är fortfarande på embryostadiet. Jag upplever det hela som ett roligt äventyr och hoppas att jag inte bryter nacken på vägen!
Fyra nyskrivna pjäser ingår i projektet
Maciej Zarembas monolog får (preliminärt) premiär 11 mars i Botkyrka med Per Burell i enda rollen. Zarembas artikelserie är utgångspunkt för ytterligare tre nyskrivna pjäser av Alexander Ahndoril, America Vera Zavala och Lena Andersson. Alla pjäser får premiär under samma dag och turnerar med Riksteatern under våren. Dessutom skapar journalisten Randi Mossige-Norheim ett nytt radioprogram inom ramen för projektet.
Loading ...
