Den första mars lades den språkvetenskapliga avhandlingen Att ställa till en scen: Verbala konflikter i svensk dramadialog 1725–2000 fram vid Uppsala universitet. Marie Sörlin har studerat tre seklers dramatiska bråk. En slutsats: grälen från tidigt sjuttonhundratal ser i stort sett likadana ut som idag.
Har du stött på några favoritgräl?
– Pjässamlingen är begränsad till prosadramatik eftersom vi vill komma så nära talspråket som möjligt. På sjuttonhundratalet var tragedierna på vers så de dramer jag tittat på från den perioden är komedier. Där finns många underhållande och roliga gräl som å andra sidan kan vara ganska barnsliga. Till exempel finns en episod med ett gift par som grälar om vem som har mest anledning att vara avundsjuk i Olof Dalins Den afwundsiuke. Man följer där ett repetitivt mönster, men avsikten är ju också att skapa komik.
Något från nittonhundratalet?
– Jo, ett drama är fantastiskt konfliktrikt. Om man bara ska välja ett drama ska man välja det. Det är Skärbrännaren av Magnus Dahlström från 1987. Den enaktaren är som ett enda långt gräl med få pauser, ur språkvetenskaplig synpunkt.
Varför valde du att använda dramatik?
– Dramatik är rikt på konflikter och det är egentligen ingen som tittat på det ur språkvetenskaplig synpunkt i Sverige. Här på Nordiska språk i Uppsala har vi ett projekt som fokuserar på dialogen i dramatik. Jag har använt pjässamlingen som sammanställts för det projektet. Som språkvetenskaplig forskare är man intresserad av att kunna göra generaliserande slutsatser om språket och varje författare i pjässamlingen har därför bara med ett drama. Jag har tittat på tio dramer från början och slutet av sjuttonhundratalet, tio från slutet av artonhundratalet och tio från åren 1975–2000. Ur tjugoen av de här trettio dramerna har jag tittat på kortare eller längre konfliktsekvenser. Jag har tittat på språkhandlingsnivån, det vill säga vad personerna försöker göra i samtalet eller dialogen.
Varför just gräl?
– Ur språkvetenskaplig synpunkt vet vi inte så mycket om grälens konstruktion, varken i verkligheten eller i fiktionen. Det vanligaste för språkvetare är att titta på material från verkligheten och då är vänskapliga samtal lättare att få tag på eftersom gräl uppstår oväntat och är svåra att spela in.
Vad är dina viktigaste slutsatser?
– Med reservation för att jag inte undersökt allt inom gräl så har jag funnit att det finns tre olika sätt att bedriva gräl. Antingen att den ena personen uppmanar och styr den andra som vägrar. Eller att man grälar om sakfrågor, vad är sant och falskt? Det är ofta saker som inte går att bevisa men som rör fakta på något sätt. Men det absolut vanligaste är att man kritiserar varandras beteenden. Den ena personen tar upp motpartens beteende, och den andra bemöter med motkritik. Man kan ju tänka sig att man skulle förneka kritiken man får men det är inte det vanligaste. Det här är ett mönster i de dramer jag tittat på från sjuttonhundratalet, artonhundratalet och nittonhundratalet. Så utifrån mitt material, och med förbehåll för att jag inte undersökt allt, kan man säga att grälen ter sig ganska lika över tid.
Tänker du på det här när du grälar själv?
– Jag har nog blivit lite mer vaksam på hur jag uttrycker mig och vad det kan få för konsekvenser. Jag tänker mer på vad jag säger – så långt det nu är möjligt i stundens hetta.
FAKTA
Projektet Svensk dramadialog under tre sekler startade 1998 vid Institutionen för nordiska språk på Uppsala universitet. Projektet undersöker sammanlagt 45 dramer från 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet och syftet är dels att se vad som karaktäriserar dramadialog i jämförelse med andra litterära genrer och med autentiska samtal, dels att ge inblickar i samtida talspråk som avspeglas i dramerna. Mer information finns på Uppsala universitets hemsida
Loading ...
