Rikard III är ju inte precis någon mysig velourkille. Hur försvarar du din roll?
– Jag måste närma mig honom utifrån hans egna förutsättningar och värde. För mig är han både maktgalen och härsklysten, men också en förtvivlad människa – och kul! Sedan är han en människa som är oerhört kränkt. Jag har inga problem med att förstå honom.
Du har en speciell kroppshållning på scenen. Kan du berätta lite om den?
– Den drar lite år det groteska, lite Rocky Horror. Han är ju vanställd, men samtidigt en person med väldig karisma. Någon sa att jag liknar Iggy Pop på scenen. Eller är det kanske Alice Cooper?
Vad finns det för några ”Rikard III:or” idag, tycker du?
– Det är bara att se sig omkring. De finns överallt i hela världen. Exempelvis i politiken. Hur människan är upptagen av hämnd och revansch. Hur våld möts med våld. Hur fundamentalisterna slåss i alla vädersträck. För mig är Rikard III ett ilsket barn som hugger åt alla håll.
I Linus Fellboms regidebut, Sympati för djävulen (2005) spelade du också en otrevlig människa, den nazistiske skådespelaren Gustaf Gründgens. Har du och Linus ingått en pakt, är så att säga osympatisk det nya sympatiska för er?
– Ha ha! Nej, men jag tycker det är spännande att gestalta komplexa människor. Det intressanta med det är att försöka hitta aspekter som man kan känna igen sig i.
När du gestaltade Gründgens var det någon recensent som tyckte att du var för trevlig för att spela osympatisk. Har du problem med det i rollarbetet med Rikard III?
– Det där tyckte jag var lite tjafsigt. Det handlar nog om att man har en förutfattad bild av hur ondskan ser ut. Ondska kan också handla om moraliska frågor. Den är inte alltid synlig.
Det blir ju en väldigt snygg föreställning visuellt sett. Linus Fellbom har gjort ljuset och Bente Lykke Møller scenografin. Hur känns det att spela den fule bland allt det snygga?
– Det tycker jag är helt korrekt. Tänk exempelvis på Hitlers Tyskland. Där vårdade man fasaden och estetiken väldigt mycket, så att allt skulle se vackert ut. Sedan märks det förstås också att Linus har jobbat med operaföreställningar tidigare.
Det är ganska sjyst musik i föreställningen baserad på ljudbilder från industrirockbandet Nine Inch Nails. Hur är det att jobba i den?
– Jättekul. Jag tycker att dem drar lite åt operarock. Den är skitball!
Och nu ska du ut på en lång turné med Riksteatern. Hur går det ihop med livet som småbarnspappa?
– Det blir förstås en annan situation än förut. Under vissa perioder kommer jag att ha med mig familjen. Samtidigt är det förstås väldigt glädjande att så många vill se föreställningen.
Loading ...
