Det har varit stor uppståndelse kring Prinsessdramer. Får ni storhetsvansinne?
– Ja, vi får total hybris! Nej, det är ganska underligt. Visst ger framgången energi och kraft att fortsätta, men baksidan är att vi nu måste överträffa oss själva. Framgång föder krav och det kan bli ganska svårt att toppa en gång till. Men det är bara att försöka bortse från det och arbeta som vanligt.
– Nu repeterar vi Krig av Lars Norén och det blir något helt annat, en helt annan text, en helt annan regi. Faran är kanske att vår nya publik väntar sig något som ska likna Prinsessdramer.
Tror du att ni behåller er nya publik?
– Ja, det tror jag. Vi har ju verkat i många år och har gjort starka avtryck även tidigare. Nu har vi stuckit ut en näsa och fått ny publik att leta sig ut hit till Skeppsholmen, vilket är väldigt roligt. Jag tror att många kommer tillbaka.
– Men jag ska också säga att alla har inte gillat pjäsen. Vid varje föreställning är det någon som har gått i pausen.
Ni spelade sista föreställningen i söndags. Blir det inga fler Prinsessdramer?
– Vi spelar tre föreställningar på Teaterbiennalen i Umeå i maj. Vi får också inbjudningar från olika håll, men det är ganska knepigt att få ihop ensemblen samt pengar nog för att kunna genomföra gästspel.
– Nu ringer det hysteriskt på en mobiltelefon här, men avslutningsvis skulle jag vilja tacka publiken. Vad roligt att vi har vunnit!