På Brynäs i Gävle ligger ett unikt före detta industriområde med bland annat två magnifika gasklockor, storslagna byggnadsverk från 1890-talet med utsikt över havet. Sedan 1988 har Folkteatern i Gävleborg regelbundet använt lokalerna och spelat pjäser som Den stora vreden, Amledo och Henrik IV. Nu är det åter dags att använda sig av dem när Peter Oskarson väljer att sätta upp Sagan om Orestes.
– Lokalen är bra vald, utifrån pjäsens text, säger Alf Nilsson som är ensemblens äldste skådespelare och spelar härold, en av huvudrollsinnehavarna i kören.
– Man talar inte rent akustiskt mellan varandra på samma sätt i gasklockan som på en annan scen, man talar till rymden, universum, till ett vidare perspektiv, fortsätter Alf Nilsson.
Han anser att det också är svårare att orientera sig geografiskt i gasklockan, eftersom där saknas riktiga hållpunkter som den mer traditionella scenen har med kvadrater och rektanglar.
Sex timmar lång
Sagan om Orestes består av tre delar, Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna. Hela trilogin spelas samma kväll och blir en mäktig upplevelse på sammanlagt sex timmar. Bakom detta jätteprojekt står Lars Forssell som översatt pjäsen och regissören Peter Oskarson. Det är en 2 500 år gammal historia om en ung man som ställs inför uppgiften att döda sin egen mor, för att hämnas sin far. Det trojanska kriget härjar med två stormakter i konflikt. I ett universum av gudar, människor och demoner frågar man sig om människans handling helt styrs av ödet eller om vi har någon fri vilja.
Global moral
Alf Nilsson har arbetat med Peter Oskarson tidigare, i dennes uppsättning av Tre systrar, och tycker att det är en förmån att få arbeta med honom än en gång.
– Peter är en visionernas man med en sorts global moral, en mycket intressant människa som ofta tar på sig eländigt stora projekt som undersöker teaterns alla möjligheter för största möjliga explosion, berättar Alf Nilsson.
– Tidigare har jag mest sysslat med det verbala språket i en sorts talakrobatik, men i denna pjäs är även musik och dans integrerat. Här finns många komponenter för det slutgiltiga helhetsintrycket. Jag ställde upp med tanke på att det är ett äventyr att kasta sig ut i, men samtidigt med en tillit att Peter ska ro detta i land.
Spelas med mask
Hela pjäsen framförs med masker på alla skådespelare, precis som på Aischylos tid, men det är inte helt enkelt för dagens skådespelare att jobba i dem.
– Jag har aldrig tidigare spelat i hel mask, säger Alf Nilsson och berättar att han får tänka om och att det gäller att bli vän med sitt skal framför ansiktet.
– Min mask får inte bli en ridå mellan mina egna mimiska möjligheter och publiken, jag måste få den att leva det liv och visa de känslor som finns bakom. Det är en marig omställning som jag får arbeta med.
– Det finns nog ingen pjäs som beskriver krigets fasor på ett så vidrigt sätt, ingen motsvarighet i krigets meningslöshet och vidrighet. Det är en fredspredikan, men och andra sidan blottställer pjäsen människans oförmåga att klara sig själv och den sjukliga tilliten att någonting finns bortom som kan hjälpa, avslutar Alf Nilsson.
Loading ...
