Prinsessan av Cypern bygger bland annat på fragment ur den elfte sången i det finska nationaleposet Kalevala. Här rövar den store krigaren Athi (Lemminkäinen) bort jungfrun Kyllikki från Cypern och vinner sedermera hennes hjärta.
Handlingen kretsar kring de kulturkrockar som uppstår mellan det omaka paret och hur de i kärlekens hetta lovar varandra att vare sig kriga eller festa och dansa. Något de givetvis inte kan hålla.
Det är en för sin tid modern opera, som komponerades då upphovsmannen var i tjugoårsåldern. Det musikaliska tonspråket påminner om både Johannes Brahms och Giacomo Puccinis, men i andra aktens öppning finns partier som faktiskt kan jämföras med en betydligt senare kompositör som den amerikanske minimalisten Philip Glass.
Malmö Opera har valt att öppna säsongen med att redovisa en ”reading” av Larssons opera. För här är det mer tal om en redovisning än en regelrätt föreställning. Framförandet har det halvsceniska formatet. Scenografin består av en körläktare och notställ utplacerade lite här och var på scenen. Sångarna sjunger delvis innantill ståendes eller sittandes och delvis agerande.
Det hela blir tyvärr en smula långtråkigt. Lägg till att Storans djupa scen dessutom gör att jag emellanåt får problem att följa ensemblens sånglinjer – ibland hör jag dem inte alls.
En extra eloge dock till violinisten Andreas Hagman, som i en klangfull och känsligt framförd duett med kvällens mest ljudligt strålande stjärna, sopranen Signe Lind (i titelrollen) drog ner kvällens varmaste applåd och fick mig att sluta andas för ett ögonblick. Men det räcker tyvärr inte till en hel upplevelse och jag tycker att Prinsessan av Cypern är en opera som förtjänar att sättas upp i fullformat.
Loading ...
