Det floffar mer än klappar när den vinterhandskbeklädda publiken applåderar in Hamletensemblen på Ice Globe Theatre. Hamlet i skinnhandskar, den vithåriga Ofelia i mjuka tumvantar och drottning Gertrude i ringförsedda oxblodsröda fingervantar. Vi befinner oss 20 mil norr om polcirkeln i isteaterchefen Rolf Degerlunds dröm som blev verklighet.
– Jag följde återuppbyggnaden av The Globe Theatre i London. I planet hem från London kom jag på idén: tänk om man byggde en Ice Globe Theatre.
Drömskiss blev verklighet
Isteaterchefen såg för sitt inre hur repliken ”Att vara eller inte vara” blandades med vinterrök ur aktörernas munnar. Hemma på Norrbottensteatern, där han då var chef, målade teaterns scenograf upp den bild Rolf Degerlund hade i huvudet. Fem år senare, den 21 november 2001, på väg till ett seminarium om upplevelseindustrin, slet han ner tavlan från väggen hemma:
– Som avslutning tog jag fram tavlan och sa: Min högsta dröm är att bli isteaterchef och berättade om min idé. Femton sekunder senare stod Ishotellets vd, Yngve Bergqvist, bakom scenen och sa: Hej! Jag bygger den åt dig. Om jag inte ringt inom en vecka är det ingen bra idé. Tre dagar senare ringde han och sa: Du, det är en jävligt bra idé.
Iskall Strindberg som barsällskap
Den 3 december 2001 tog Rolf sin akvarell under armen igen och åkte upp till Jukkasjärvi. Ett år och två månader senare flaxar han runt i sin pälsskodda rock med premiärnerver utanför den rundade snöbyggnaden på Torneälvens strand, knappa två mil från Kiruna.
Ice Globe Theatres bjälksystem finputsas, statyer kommer på plats, i teaterbaren tronar byster av teatervärldens giganter: Strindberg, Ibsen, Molière och förstås, Shakespeare. Allt i is is is.
Beaivvás Sámi Theáhter, den norska samiska teatern som står för kvällens premiärföreställning av Hamlet på samiska, sätter det sista av tekniken medan mörkret faller. Det är knappt fyra timmars ljus och tjugo timmars mörker i Jukkasjärvi vid den här tiden på året.
Åke Larsson, isarkitekt, var också med på det första mötet med Rolf Degerlunds akvarell den 3 december 2001.
– Jag var tveksam. Jag anade hur mycket jobb det skulle vara. Vi bygger 140 igloos också i vinter. Vi har tredubblat snömängden jämfört med förra året, säger Åke Larsson.
Tre veckors intensivjobb
För att bygga isteatern krävs 20 000 ton snö. Med åren har ishotellsbyggarna utvecklat allt bättre tekniker för sina förgängliga byggnadsverk som varje vår rinner ut i Torne älv. För Ice Globe Theatre krävdes tre veckors intensivt arbete på 25 personer.
– Nu känns det väldigt bra. Det här överträffade mina förväntningar. Det är mycket häftigare än jag trodde att det skulle bli. Teatern har känslan och atmosfären av The Globe Theatre i London, säger Åke Larsson.
Han är född och uppvuxen i Kiruna, knappa två mil från Jukkasjärvi. Till ishotellet kom han första gången 1993 och kände på en gång att han kommit rätt. Efter 25 år i Stockholms blöta mörka vintrar jobbar han nu heltid året runt med is och snö. För sjunde året ansvarar han för konstruktionen av samtliga isbyggnader.
Tak resultat av kompromiss
I mars reste isteaterbyggarna till den återuppbyggda The Globe Theatre i London. Teatern i London är större, rymmer 2000 åskådare mot isteaterns runt 500. Isteatern har en logerad och en större ståplatsyta med gradänger där Shakespeares ursprungsteater har tre våningar och en mindre och platt ståplatsyta. Stjärnhimlen utgör tak för ståplatserna.
Scenografin är helt i is, bakom två troner en mur och med håligheter för dödskallar. Åke Larsson är inte helt nöjd med hur scenograf och tekniker arbetat. För att scentaket skulle orka med den tunga tekniken med alla lampor fick han kompromissa med idealet att bygga helt i snö och is, taket över scenen är det enda som är i trä. Och han tycker att de borde vara mer lyhörda för materialet de jobbar i. Bäst gillar han de scener där ljuset ligger bakifrån så att isen själv lyser. För honom är isen det primära i föreställningen.
– Jag har ju mitt tunnelseende, det är ju isen, det är det här materialet jag jobbar med.
Från golv till scentak är isteatern åtta meter hög. Väggarna byggs i sex meter höga valvformer där snön packas in med starka snöslungor. De stöttas sedan av pelare som byggs av isblock från Torneälven.
Journalister från hela världen
En ståplatsbiljett på Shakespeares tid kostade en penny. I Jukkasjärvi får man punga ut med 495 kronor. Vill man sitta på renskinn i en loge under välvt tak får man hosta upp 875 kronor. Inte megabilligt men heller inte så mycket dyrare än vanliga privatteaterbiljetter. Och har man valt att bo på ishotellet för någonstans mellan 1800 och 6000 kronor rummet/sviten spelar en femhundring hit eller dit kanske inte så vansinnigt stor roll.
– Jag är skeptiker och realist, det här är ett ekonomiskt riskprojekt, säger Åke Larsson om isteatern. Vi är ett privat företag och har inte en krona i bidrag. Det här är en produkt vi säljer, vi tar risker. Men jag ser också det här som utmärkt marknadsföring, säger Åke Larsson.
Och mediabevakningen är stor. Tyska journalister trampar runt och fryser om tårna, på premiärdagens morgon intervjuas Rolf Degerlund i direktsändning i sydafrikansk radio, de senaste dagarna har han gett 5 – 6 radiointervjuer per dag.
Och det är en premiär i dubbel bemärkelse. Det är första gången som Hamlet spelas på nordsamiska – ett språk få i den potentiella publiken förstår. Till vår hjälp har vi ett programblad där handlingen sammanfattas på svenska, engelska, samiska och japanska. Handlingen är också starkt nedskuren och regissören Alex Scherpf jobbar med visuella och fysiska grepp för att berätta om övergrepp, mord och starka känslor. Kostymen är mongoliskt-asiatiskt inspirerad men samiska element finns givetvis också där: den scen där Ofelia förs till sin grav i en silverackja är rysansvärt vacker.
Sorti i norrsken
Andra premiärer på isteatern framöver är bland andra en jojk- och dansföreställning där världens tre samiska teatrar samarbetar: Beaivvás Sámi Theáhter, Samiska Teatern och Sydsamiska teatern, samt Efva Liljas världspremiär The outmost white – en rörelsestudie i dans av kyla och snö.
När de dova vantapplåderna stillnat under stjärnhimlen går vi ut ur globen. Fötterna är iskalla, ändå är det 20 grader varmare än genrepets minus 33 grader. Över skogsbrynet ligger ett dimsvagt grönt ljus på den mörka himlen. Norrsken, svagt men ändå, ett norrsken.
Loading ...
