På lördag är det urpremiär för den gästspelande monologen Hamlet In Cognito på Uppsala stadsteater. Men inte en Hamlet som vi kanske är vana att se honom. Utan en helt ny Hamlet – med en kris som kan liknas vid Shakespeares gestalts. Nummer ringde upp manusförfattaren och regissören Björn Dahlman.
Hallå Björn Dahlman! Varför Hamlet i denna skepnad?
– Ser man på hur världen ser ut med terrorattacker och våld så är det lätt att känna sig vilseledd. Media formar oss med hur de framställer världen och vi vet inget annat än det som beskrivs för oss. Det blir som om vi tar del av något, vars existens vi inte kan sätta ett konkret finger på – precis som Hamlet gör i det klassiska verket. Han hemsöks av en vålnad, som berättar något som Hamlet, för att få veta sanningen, själv måste testa. Av den anledningen har jag alltid älskat Hamlet. Vi lever lite i samma situation som han.
Så det är en Hamlet vi kommer att känna igen trots allt?
– Det har blivit mera av den klassiska Hamlet än tänkt från början. Men det är också meningen att vi ska spegla samtiden. Man kan fråga sig vad teaterns uppgift är, och vi vill att teatern ska ses som en motpol av världen. Vi vill hitta en teaterestetik för de nya generationer som växer upp i en alltmer internationaliserad värld.
Hamlet spelas i uppsättningen av skådespelaren, clownen och filmskaparen Rupesh Tillu, som även tidigare har arbetat med Björn Dahlman. Deras samarbeten blandar klassisk teaterestetik med fysisk komedi, clown, akrobatik, musik och video. Hamlet In Cognito beskrivs som en generationspjäs för trettioårskrisande åttiotalister och spelas på engelska på Uppsala stadsteater och Stockholms improvisationsteater under hösten, samt i Delhi och Mumbai i januari.
Uppsättningen är ett samarbete mellan Bananteatern från Uppsala och den nystartade teaterföreningen Theatreact från Stockholm/Mumbai. Deras målsättning är att skapa scenkonst med ett internationellt perspektiv.
Läs mer om Hamlet Incognito här.
Loading ...
