LONDON. Sir John Gielgud, en av Storbritanniens största skådespelare, känd inte minst för sina Shakespearetolkningar, avled i helgen i sitt hem utanför Aylesbury nordväst om London. Han blev 96 år gammal.
Gielguds scen- och filmkarriär spände över mer än sex decennier, men han fick det till sist inte riktigt som han önskat; han hade sagt till sina vänner att han skulle vilja dö på scenen mitt under en riktigt bra föreställning. Enligt hans advokat hade han dock arbetat tills helt nyligen, och han hade egentligen inte varit sjuk.
Så sent som för en månad sedan arbetade Gielgud med filmatiseringen av en Beckett-pjäs. Han agent beskriver det som ”otroligt imponerande” att Gielgud fortsatte att arbeta när han var 96 – ”Han sade aldrig något om att sluta”.
En av de stora
Teatermannen Ned Sherrin ser Gielgud som en av de verkligt stora på den engelska scenen:
-Jag tror att Gielgud alltid kommer att betraktas som den definitive Hamlet.
Andra påpekar att han var den siste i den ”klassiska” generationen där även Laurence Olivier, Ralph Richardson och Peggy Ashcroft ingick.
-För tjugo år sedan sade folk att han såg skröpligare ut än Olivier och Richardson. . .men han höll längre än konkurrenterna och fortsatte arbeta, konstaterade Sheridan Morley, som har skrivit Gielguds biografi.
Trots att det allmänt ansågs att ingen kunde framföra Shakespeare som han, skattade inte Gielgud sig själv särskilt högt.
Modest man
-Jag lyckades utvecklas från ett slags romantisk förste älskare till en skaplig karaktärsskådespelare, sade han när han gav en av sina sällsynta intervjuer i samband med 90-årsdagen.
John Gielgud debuterade 1921 som härold i Shakespeares Henrik V. 19 år gammal slog han igenom som Romeo.
Han fick sedermera stor framgång även som filmskådespelare – bland annat fick han 1981 en Oscar för bästa biroll i komedin Arthur, där han spelade Dudley Moores butler.
Utanför scenen var Gielgud känd för att säga det som föll honom in, utan att alltför mycket fundera på hur det skulle uppfattas.
Ingrid Bergman beskrev han till exempel som ”en trevlig kvinna som kan tala fem språk men inte spela teater på något av dem”.
Och när Richard Burton första gången framträdde i hans egen glansroll, Hamlet, på Old Vic i London gick Gielgud därifrån med följande ord till Burton: ”Jag kommer tillbaka och ser den när ni är bättre”.
Loading ...
