Helt rätt jönsigt om dödenDen infektionskänslige Hans Christian (Emil Almén) skyr Dum-Dums (Siri Hamari) smitthärd till kråka. Foto: Markus Gårder
Recensioner [2010-03-24]

Helt rätt jönsigt om döden

Hans Christian och den lille vännen av Åsa Lindholm efter två sagor av HC Andersen
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Carolina Frände
Scenografi: och kostym: Jenny Kronberg
Ljus: Lina Benneth
Mask: Carina Saxenberg
Medverkande: Bahdor Foladi, David Lenneman, Emil Almén och Siri Hamari
Länk: Stockholms stadsteater


recension/barnteater. Hur talar man om döden med barn? Åsa Lindholm väljer att blanda roligt med sorgligt genom att slå ihop de två sagorna Dummerjöns och Ängelen. Nummers Ylva Lagercrantz tycker att greppet är lyckat. Och blir på kuppen kär i en liten kille som påminner om Karlsson på taket.

Hans Christian och den lille vännen är inspirerad av HC Andersen sagor Dummerjöns och Ängelen. Den första handlar om tre bröder som går på friarstråt till en bortskämd prinsessa, den andra om hur en ängel flyger upp till himlen med en liten fattig pojke som varit sängliggande i hela sitt liv.


I Åsa Lindholms och Mats Kjelbyes queera dramatisering har prinsessan blivit en sjuk prins, medan Dummerjöns (här Dum-Dum) spelas av en kvinnlig skådespelare. I leken möter de varandra – tills döden skiljer dem åt.


Att Ängelen liksom så många andra av HC Andersens sagor handlar om barn som dör (se också Flickan med tomtebloss), är inte så konstigt. Död var många barns vardag på 1800-talet. Av 1 000 barn under två års ålder dog exempelvis runt 200, ofta i bakteriella sjukdomar som TBC.


Infektioner är också något som lille Hans Christian måste skyddas från. Född med en diffus sjukdom som inte uttalas tar föräldrarna inga risker, utan Hans Christian måste hållas borta från alla smitthärdar – som andra barn. Men vad gör man när man längtar så outsägligt efter en vän? För att tillmötesgå prinsens önskan anordnar man därför en tävling på slottet som ska vaska fram en kompis till Hans Christian.


Vinner gör Dum-Dum, oemotståndligt truligt småbarnsrultigt gestaltad av Siri Hamari som gör en rättshaveristisk Karlsson på taket-figur av den mobbade lillebrorsan som tar revansch på sina bröder med hjälp av en död kråka!


Av Dum-Dum lär sig Hans-Christian, barnsligt roligt tolkad av Emil Almén, att använda leken som läkande kraft. Och det är också sagans sensmoral.


Förlorar gör däremot Dum-Dums dryga brorsor (Bahador Foladi och David Lenneman) som tror att det rätta är att alltid göra allting rätt i livet.


Den otippade sammanslagningen av de två ganska olika HC Andersen-sagorna, en sorglig och en rolig, är i Carolina Frändes regi vital och anarkistisk. Uppfriskande är också den enkla, vita scenografin (Jenny Kronberg) som för tankarna till såväl himmel som sjukhussal och lyfter fram spelet istället för att distrahera en otålig barnpublik. Ursäkta den utslitna frasen, men överlag är det helt enkelt grymt bra!

FLER RECENSIONER AV GRYMMA SAGOR
Läs också Nummers recensioner av De röda skorna och Flickan med tomtebloss .

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare