Alla känslor kring vargfrågan exploderar i det gråtrista lantsortsköket. På bild: Caroline Rendahl, Anja Landgré, Joel Torstensson. Foto: Per Eriksson
Recensioner [2013-02-19]

Hätsk och humoristisk vargdebatt

Varg av Anders Duus
Scen: Dalateatern Falun och turné i Dalarna
Regi: Robert Jelinek
Scenografi/kostym: Calle von Gegerfelt
Mask: Cajsa Jackson
Videoanimationer: Charlie Qvist, Calle von Gegerfelt
Ljus: Cajsa Ulfhielm
Ljud: Roger Johansson, Yasin Gültepe
Medverkande: Anja Landgré, Caroline Rendahl, Joel Torstensson
Länk: Dalateatern


RECENSION/TEATER. Vargen är skjuten. Skytten i fängelse. På Dalateatern möts deras respektive försvarare. I Varg av Anders Duus med urpremiär i Falun i lördags, tar Yvonne Busk del av den heta vargdebatten ur ett individperspektiv.

Anneli (Caroline Rendahl), engagerad vargvärnare och storstadsbo, gör entré i fårbondens kök på skyhöga, smala klackar. Perka (Joel Torstensson), som tagit med henne hit till sin hembygd, har bekväma sportskor. Men de är vita och känsliga för gårdens smuts. Innanför dörren står ett par gröna gummistövlar. Så klär sig de som är hemma här. Schablonerna sätts direkt. För att sedan luckras upp och nyanseras av textens vändingar och skådespelarnas gestaltning. Anders Duus text balanserar inte bara den hätska vargdebatten. De känslor som väcks river också upp andra sår. Familjetrauman som kräver att ord äntligen sätts på dem, efter många år.

Perkas mamma Sol-Britt (Anja Landgré) kliver i de gröna stövlarna, men hon är bara delvis hemma här. Tar hand om gården när hennes bror Gösta sitter i fängelse för att ha skjutit en varg. Annars är hon barnbibliotekarie. Lika bekant med vargen i Bamse-böckerna som med den som dödade gårdens får och hund. Sol-Britt ser inte en vargmördare i sin bror. Hon ser en man som försvarat sina djur. Och Anja Landgré visar oss en Sol-Britt vars oro gäller allt från vargangrepp till sonens framtid och bittra tankar kring sin skilsmässa.

Anneli ser ingen ondskefull best i vargen, men ett djur som följt sina instinkter. Hon har kommit för att göra en videofilm om det brott hon anser är begånget. Barndomens möte med levande varg skedde på Skansen, i farmors trygga sällskap. Men det satte spår.

Scenografin (Carl von Gegerfelt) tecknar ett litet, gråtrist, lantsortskök, med vaxduk, kaffebryggare, radio och pelargoner. Ett skirt ljus med solbelysta stammar i fonden antyder ett öppnare landskap runt gården än den mörka storskog som brukar förknippas med varg.

Alla känslor kring vargfrågan exploderar i det trånga köket. Kvinnorna tar striden. Perka drar bokstavligen både mössa och köksstolar över huvudet för att slippa höra och slippa ta ställning. Han skär sig på potatisskalaren och bullrar omkring som kunde han driva bort alla svåra samtalsämnen med sin kropp. Först när det som bränt mellan honom och Sol-Britt i många år blir sagt tycks han landa i ett lugn. Ja, bekräftar han äntligen, han tycker att hans pappa svek när Sol-Britt blev övergiven.

I mediadebatten reduceras debattörerna i vargfrågan till varghatare och vargkramare. Här blir de till människor, var och en med sin personliga historia, som hamnat på olika sidor i debatten. Dalateatern berättar med avväpnande humor, utan att förringa någonting.

Yvonne Busk

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (15 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare