Dansens Hus första premiär för säsongen 2011/2012 är Vindhäxors nya verk Saw the white buffalo dancing i koreografi av Eva Lundqvist för tre dansare och till livemusik av Goran Kajfes orkester.
Vindhäxors verk skiljer sig genom sin intensitet och sin poetiska kvalité från det mesta som visas på en dansscen och ger därmed en alternativ bild av vad dans kan vara. En viktig motvikt till de trender som tenderar att – utan att vi märker det – likrikta såväl konsten som livet.
Under mer än trettio år har Eva Lundqvist utvecklat sin koreografiska stil, en raffinerad danspoesi av stor skönhet och sensualitet. I hennes kompromisslösa hängivenhet till den konstnärliga idén uppstår en stor kvalitet. Hennes idéer omfattas också av dansarna, som efter en lång och gemensam kreativ process, uppnår ett tillstånd på gränsen till extasens koncentration. I detta tillstånd finns också en känsla av total frihet, som om de tre dansarna i Saw the white buffalo dancing drivits till rörelse av impulser som uppstår i nuet.
I det intensiva flödet i såväl dansen som scenografin och musiken skapas paradoxalt nog ett meditativt lugn som hjälper mig att uppfatta också de lågmält subtila rörelserna – en hand som vibrerar eller en dansares hår, som blir en del av den större rörelsen. Lugnet överensstämmer väl med den mytomspunna vita buffeln i verkets titel. Ett djur som genom sitt framträdande ger hopp och harmoni åt mänskligheten.
Också verket är harmoniskt – både den suggestiva ljusscenografin som inramar ett konstant flödande videoverk och dräkterna i organiska färger. Verkets hoppfulla grundton, som formuleras och omformuleras i flödet av rörelser, gör upplevelsen till något utöver det vanliga.
Under oktober månad turnerar Vindhäxors föreställning Om en viskning (2009) till musik av Jonas Lindgren/Fläskkvartetten i Piteå, Uddevalla, Västerås och Vara. Jag hoppas verkligen att även Saw the white buffalo dancing snart kommer ut på turné.
Loading ...
