Soffteater som softar hårt

Som en nollställd prydnadsdocka sitter hon med sin twiggyklänning i den oändligt långa celsingsoffan: ”Ich hab das unmögliche gesehen/ und das passiert wenn deine augen/ meine sanft entführen…”.  I bakgrunden vibrerar mjuka bossa nova-toner ur tyska 2raumwohnungs ”Melankolisch schön”, kanske för att flirta med uruppförandet av pjäsen i München 1891.
   Som ett prydnadsföremål blir Hedda Tesman (Helena af Sandeberg) också betraktad av sin man, Jörgen Tesman (Andreas Kundler) som hon redan föraktar och blir uttråkad av, just hemkomna till nya villan i Oslo efter en smekmånad. I ett inledande telefonsamtal med sin faster beskriver han Hedda som ett unikt objekt, ett samlingsföremål av samma dignitet som de böcker han köper i egenskap av akademiker och forskare.
   Mørk-Eidem är trogen Henrik Ibsens manus från 1890. Det mesta finns med, till Ibsensupporterns glädje: det borttappade manuset, pistolen, skotten -och inte minst persongalleriet: Författaren och alkoholisten Eilert Lövborg (Magnus Krepper), den olyckliga musan Thea Elvstedt (Frida Hallgren) och kåtbocken Advokat Brack (Gerhard Hoberstorfer). Förnyelsen är anslaget och tiden. Mørk-Eidem lyckas skapa en sval och cool Hedda Gabler där alla känslor ligger under ytan. Inte minst tack vara Helena af Sandebergs skickliga förmåga att uttrycka blaserad spleen-stämning och intrikat längtan att, som hon uttrycker det, ”någon gång få ha makt över ett människoöde”. Inte minst sitt eget.
   Detta är också en Hedda Gabler fysiskt placerad i 60-talsmiljö. Möjligen för att det kan ses som det sista hemmafru-decenniet innan kvinnokampen drog igång på 70-talet. 2000-talet hade fungerat lika bra med Hedda Gabler som Ann Nicole Smith. Men istället för att knarka ihjäl sig av olycka och livsleda, tar Hedda till pistolen.
   Den gigantiska Celsingsoffan – som i återvinningens tecken kommer från huset – är ett genidrag som nästan tenderar att spela huvudrollen i vissa scener. Bara genom att byta perspektiv på den, så förvandlas rummet från intimt till distanserat, beroende på stämningen och vilka som sitter i den.       
   Frånsett ett lite väl långsamt tempo är Hedda Gabler helt enkelt en av vårens teatermåsten, en (molotov)cocktail som tenderar att brisera i hjärnan först någon timme efter det att ridån har gått ner. 

Bonus: Hör musiken av 2raumwohnung som vi hittade på youtube och få en känsla av föreställningen.