Anneli Alhanko. Foto: Stellan Herner
Fördjupning [2014-10-23]

Hej Anneli Alhanko!

FAKTA // Anneli Alhanko
Familj: Maken Håkan Skoglund, dottern Clarissa
Bor: Stockholms innerstad
Yrke: Konstnärlig chef på dansskolan Base 23 i Stockholm.
Ålder: Ja!
Gör helst en ledig lördag: Arbetar ofta på lördagarna, men annars vara ute i naturen med familjen och ”tanka” D-vitamin, eller bara att umgås med nära och kära.
Läser med nöje: Bra romaner och biografier (är ingen deckarläsare)
Oanad talang: Ganska duktig skidåkare, tennisspelare och har nosat på golf.

INTERVJU.  Hon är Prima ballerina assoluta och Hovdansare, men numera även chef för dansskolan Base 23. Anna Hedelius ringde upp Anneli Alhanko. 

Har du lagt av med dansen?
– Senast jag dansade var för två år sedan i en galaföreställning på Operan då Bill Clinton var på besök i Sverige. Jag och Melody Gardot medverkade. Det var roligt, men allt har sin tid. Det jag gör nu, i rollen som konstnärlig chef för dansskolan Base 23, ger en otrolig glädje. Jag ser unga människor utvecklas inom dansen!

En ny karriär alltså?
– Inriktningen är densamma som tidigare, men det är något helt annat att vara entreprenör och chef. Innan jag slutade dansa sa folk till mig att jag borde starta en dansskola, men jag sa nej. Det var först när jag träffade min kompanjon Eva Johnson som allt föll på plats. Vi bestämde oss för att grunda en dansskola med olika dansstilar under ett och samma tak; klassisk balett, dans, musikal och street. Vi startade från noll och har städat, diskat, dragit upp riktlinjer. Skolan har nu både yrkeslinjer och kvällskurser, men oavsett hur ofta och mycket man kommer till oss ska man få lika fin undervisning. Själv undervisar jag inte, men jag för en ständig dialog med de konstnärliga ledarna och lärarna. Det är en otrolig organisation och jobb dygnet runt. I vår firar vi fem år med en stor jubileumsföreställning.

Vad är det viktigaste att förmedla till unga danselever?
– Att inte slarva med grundtekniken. Med ren och fin grundteknik kan du dansa i stort sett vad som helst. Dans är ingen quick fix. Varje dansare måste veta varför man gör det man gör. Oerhört viktigt är också att möta publik redan under utbildningen. Det är på scenen man utvecklas och kan prova det man har slitit med i repsalen.

Dina elever står snart på scenen i Drottning Kristina, en dansföreställning, som spelas på Kungliga Slottet i Stockholm.
Mats Liljefors, som är konstnärlig ledare för Musik på Slottet bad oss göra något oväntat om Drottning Kristina. Hon är en spännande person, så vi tände på idén och gav uppdraget till koreografen och regissören Hans Marklund. Det här blir hans tolkning av Drottning Kristinas livsresa. Föreställningen innehåller allt från balett till street. Premiär på slottet blir det den 19 oktober och vi hoppas på att kunna föra ut föreställningen även på andra scener.

Din karriär inom dansen har varit lång. Du slog igenom vid 17 års ålder. Då du var 23 blev du premiärdansös och vid 27 utsågs du till Sveriges första Hovdansare. Du har dansat på Bolsjojteatern och fått titeln Prima ballerina assoluta. Hade något annat yrke varit möjligt för dig?
– Ett tag funderade jag nog på om jag skulle plugga vidare och välja en annan väg. Men faktum är att det jag var bäst på vid sidan om dansen var att spela tennis. Jag tränade för Percy Rosberg, som också tränade Björn Borg, och Rosberg försökte övertala mig att välja bort dansen till förmån för en tenniskarriär. Men jag är glad för att jag valde som jag gjorde. Det är något magiskt med dans. Jag har verkligen fått leva min dröm. Som barn fantiserade jag om att bli ballerina – och det blev jag.

Artikeln är tidigare publicerad i Tidningen Vi nr 10/2014.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare