Hallå Pappsi! är baserad på en idé av Peter Birro. Vad denna idé består av förblir oklart. I rollerna ses två generationer Ahlstedt – pappa Börje och sonen Klas – här som svärfar och måg, eller snarare hund och katt.
Ahlstedt den äldre spelar Nisse, en före detta proffsboxare med VM-titel i bagaget. Konstant iförd boxningshandskar sitter han ensam i sin rullstol, betraktar sina forna troféer och pratar för sig själv. Övergiven av frun sedan hon lämnat honom för hans besegrade italienske motståndare lever han för mötena med den älskade dottern Rocky och den föraktade operasjungande mågen Sture. Redan innan de gör entré får vi reda på att dottern drömmer om att förstora brösten och att Sture får ont i halsen och ställer in när det regnar.
Mycket mer får vi inte veta om Rocky och Sture, inte ens efter att de har befunnit sig på scen i nästan två timmar. Ahlstedt den yngres operadiva trampar omkring i schablonmässig självgodhet och Erica Lernehavs Rocky begränsas till sina kvinnliga omsorger och bröstförstoringsplaner.
Showen är helt enkelt Ahlstedt seniors. Han tar den tunna texten och dess lättköpta poänger, drar den genom sitt erfarna teatermaskineri och ut kommer något som faktiskt liknar dramatik. Han spelar för allt vad byxorna håller och medvetet eller omedvetet spelar han av sina motspelare desamma.
Men inte ens tårar och stamningar från den mest rutinerade kan dölja det faktum att det här är en text helt utan substans.
Det är förmodligen också därför man har valt att ta till en annan beprövad rökridå: det ohämmade publikfrieriet. I tid och otid stämmer Ahlstedt junior upp i gamla örhängen och i föreställningens grande finale spelas, vad man kan tro är föreställningens starkaste kort, ut – Börje Ahlstedt dansar salsa.
Men esset i rockärmen är av en annan, obestämd, men oemotståndlig ras – uppföljaren Rocky II – en liten vit byracka som likt en deus ex machina frälser stycket med sin bedårande gullighet. Premiärpubliken vet inte till sig av förtjusning.
Själv hade jag föredragit ett ingripande av mer mänsklig natur. Men för all del, gärna lika älskvärt.
Loading ...
