Heja Sverige på Moderna dansteatern

I soloföreställningen Heja Sverige går Spångberg i klinch med det svenskaste av det svenska, den svenska folkdansen. Iförd en komplett folkdräkt – sånär som på trendiga sneakers – dansar Spångberg loss till jazzlegenden Jan Johanssons tolkningar av svensk folkmusik.
   Dansen blir ett slags personlig reflektion med inslag från diverse svenska folkdanser och reminiscenser från balett och modern dans. På ett avlägset sätt påminner solot om de amerikanska postmodernisterna som ville bryta ner dansens hierarkiska system för att ge alla tillgång till dansen som uttrycksmedel.
   Och kanske är det vad Spångbergs vill, heja på oss hämmade svenskar att frigöra oss från Jantes våtkalla omfamning. Kanske är syftet att visa att alla kan och har rätt att ta sig rätten att dansa inför andra. Det vill säga om man lyckas övertyga någon att komma, och stanna kvar tills man är klar. För det är något Spångberg verkligen kan, som alla sanna divor – från Sara Bernhard till Freddie Mercury – vet han exakt hur man hanterar en publik för att den skall känna sig tillfredsställ.
   Efteråt kan jag bara konstatera att vi behöver fler sådana som Mårten Spångberg i Sverige.