Generaldirektören för Kulturrådet, Kennet Johansson, ger sig in i debatten om bidragsgivning till fria teatergrupper. Av Johansson får vi siffror vi inte behöver, en upprepning av handläggarens ickeargument till avslagen, samt en hänvisning till JO-beslutet som säger att några motiveringar till besluten inte behöver offentliggöras eller dokumenteras. Suck.
Arbetet i referensgruppen är frivilligt och prestigefullt, men det ställer också krav. Den nyss avgående ordförande för referensgruppen, Ingrid Kyrö, har i en utredning (KUR 2005/915) formulerat villkoren för referensgruppens arbete: ”minst en gång om året skall referensgruppen se alla grupper och projekt som söker statligt stöd. Minst två ur gruppen skall se speciellt diskuterade grupper”.
Johansson, du som är en vän av siffror, hur många av grupperna bakom de 280 ansökningarna 2008 såg referensgruppen under 2007? Och hur såg det ut åren innan? Ge mig de siffrorna, istället för det uttjatade mantrat om hur sakkunnig referensgruppen är.
Jag har gjort en egen undersökning och den visar att de ansvariga i referensgruppen har sett Teater Kaos en gång de senaste 20 åren – för 17 år sedan (föreställningen Ett moln i byxor). Klart att man då inte vill förklara varför teatern inte får bidrag. Hela branschen är lurad.
Efter att samtliga Teater Kaos produktioner fått bidrag under 10 års tid, lyftes teatern omotiverat bort från bidragslistorna 2002. Våra senaste produktioner – Demoner och En dåres försvarstal – var veritabla succéer, ändå avslogs den genomarbetade ansökan för Till Damaskus I-II-III. Dåvarande handläggare förklarade: ”det är ett positivt avslag, vi gillar ansökan. Mer kan jag tyvärr inte säga, då motiven till besluten aldrig diskuteras med de sökande”. Konstnärsnämndens referensgrupp ansåg att exakt samma ansökan var ”årets mest intressanta och därför får också projektet årets största bidrag från Konstnärsnämnden”. På Stockholms kulturförvaltning delade man Konstnärsnämndens uppfattning. Ingrid Kyrö och dåvarande ordförande för referensgruppen på Kulturrådet såg sedermera Till Damaskus I-II-III och ångrade sitt beslut.
Kulturrådets referensgrupp tillåts att ha noll koll på Teater Kaos framgångsrika historia och stora trovärdighet. Det är skamligt. Att Teater Kaos fått avslag på samtliga ansökningar under hela 2000-talet har ingenting med bristande kvalitet att göra.
Vi måste få ordning på bidragspolitiken. Den måste vara till för teaterkonsten och publiken, och inte vara inrättad för att göra det bekvämt på jobbet för byråkraterna. Därför upprepar jag frågan till Johansson – vem har ansvaret att genomföra de av Riksrevisionen framlagda kraven på förändring i den mycket kritiska granskningen av Kulturrådet (RiR 2008:14)?
LÄNKAR
Läs Max Lundqvists första inlägg, ”Ge mig sanningen, Kulturrådet!”
Läs Kennet Johanssons svar, ”Kulturrådet gör en kvalitativ bedömning”
Loading ...
