Det vore lite väl mycket begärt av Mohamed Kacimis pjäs att den skulle svara på varför just Palestinakonflikten är mer intressant än andra att spela på teater i Sverige. Men det finns många andra oroshärdar i världen som skulle kunna stå som ram för en pjäs som Kacimis Heligt land.
Vad teatergruppen Brigaden bjuder på är alltså inte en politiskt diskuterande ”Palestinapjäs” utan främst en skildring av hur människor framlever sina liv i en krigszon. Titeln och några textuella markörer vittnar ändå om att vi är på Västbanken eller Gazaremsan.
Här är pistagenötter och tobak en bristvara precis som sinnesfriden. Kacimi tecknar porträtt av människor som en gång kanske var oskyldiga, som i hjärtat är eller en gång varit emot konflikten, men som fått nya spelregler i tillvaron av det långvariga och ständigt närvarande kriget.
En katt, som heter Jesus, blir en metafor för något mjukt, varmt och oskyldigt som får klorna utdragna. Precis som sin ägarinna pliktar den med livet i denna vansinniga värld, där en familjefar krökar ner sig på arrak och skjuter sin egen son så att inte militären ska hinna före.
Kraftfulla, verklighetstrogna ljudeffekter dånar som om Skärholmens centrum vore under belägring och bortsett från några staplade tv-skärmar, där filmsnuttar av åmande, lekande katter loopar, är det lilla beskurna hörnet av den rymliga Skärholmenscenen avskalat intill den svarta grundfärgen.
Brigadens ensemble spelar i och kring en spiraltrappa, symbolisk som våldsspiralen själv, men också praktisk för effektfulla och lite våghalsiga entréer från en brygga på scenvinden, och naturligtvis platsdefinierande.
Personerna vi nätt och jämnt hinner lära känna, eftersom dramat är kort och raskt framfört, är ett antal grannar i en trappuppgång samt en spännigt hotfull soldat på oanmälda besök. I Kacimis text finns utöver ett våldsamt innehåll en hel del poesi att hämta, men Annika Silkebergs regi förmår inte riktigt ta tillvara på denna eftersom hon leder skådespelarna i en mycket mer realistisk riktning. På vissa ställen känns spelet nervöst istället för nervladdat, och det kan just bero på att stilgreppen kolliderar så att eftertanken störs. Det som kunde ha blivit drabbande blir därför bara drabbande inom parentes.
Loading ...
