Helsingborgs stadsteater: Bröderna Lejonhjärta

TIPS. Bröderna Lejonhjärta är nog Astrid Lindgrens mest gripande bok. Sagan rymmer så mycket – fantasi, lek men också rädsla, sjukdom och död. Historien om de två bröderna fungerar alldeles utmärkt även på scenen. I alla fall när Fransesca Quartey håller i trådarna.

En blek Skorpan (Matthias Thorbjörnsson) ligger och hostar i kökssoffan och frågar om det inte är orättvist att man dör innan man ens har fyllt tio år. Det är då Jonatan (Torbjörn Lindström) börjar berätta om dödsriket Nangijala, dit de båda kommer snart därefter.
   Vi kan ju historien. De flesta barn och vuxna i salongen har läst boken och alla har sin bild av Körsbärsdalen och Törnrosdalen. Helsingborgs Stadsteater går varsamt fram och uppsättning stör inte min inre bild – den gör den snarare klarare.
   Scenografen Yvonne Ericsson och ljussättaren Jesper Kongshaug skapar olika miljöer och sinnesstämningar som ensemblen skickligt fyller ut. Den enda besvikelsen är Katla. Spända sitter jag och min sjuåriga systerson och väntar på att få se den grymma draken. Och då vi lever i specialeffekternas tidsålder blir det en besvikelse när det stora papier-maché-huvudet sakta gungar in och sprutar lite fjuttig eld.
   Men berättelsen är stark och innehåller många viktiga frågor, som att man ibland måste göra läskiga saker för att vara en riktig människa och inte bara en liten lort.

Karin Lindbom