Meddelanden, lappar, ledtrådar, lösenord, hemliga mötesplatser. Röda och vita rosen-leken i barndomen hade en kittlande agentstämning över sig – man var ute på ett viktigt uppdrag och det gällde att pumpa motståndarlagets medlemmar på information om var skatten fanns.
I Teater Insites föreställning Hemligheten består skatten av mer än bara materiella ting, så mycket kan åtminstone avslöjas. Och de bakomliggande rörelserna har en betydligt mer krass och påtaglig verklighetsförankring än rosornas skatt – som inte sällan var en simpel sten. Att gå in på specifika detaljer om Hemligheten förtar syftet med hela upplevelsen, jag nöjer mig med att konstatera att jakten går via möten med okända personer i ett nätverk, avlyssning och sms, att modern teknik spelar en avgörande roll och, inte minst, att den föreställning vi som publik i allra högsta grad är med och skapar försiggår mitt i den reella vardagen i Malmö (och Sverige).
Insites specialitet är att arbeta utifrån platser utanför teaterrummet. I Hemligheten innebär det också platser i den virtuella världen, där vi hämtar nödvändig information, såväl som vistelse i ett teaterrum där gränsen mellan scen och salong suddas ut.
Med avstamp i en kort tidningsartikel, och en uppmaning om att spana efter en mobiltelefon, skickas publiken ut i Malmö i grupper om upp till tio personer. Vårt uppdrag sträcker sig över två dagar. När de sju personerna i min grupp i slutet av andra dagen landar i samma suggestiva ljudkuliss som inledde vandringen dagen innan, är det faktorer utanför själva innehållet som framstår som den främsta förtjänsten med föreställningen – samtidigt som det är tack vare innehållet som stämningen utvecklas i en viss riktning.
Under en sammanlagd tidsrymd av några timmar ska ett antal personer, som inte känner varandra sedan tidigare, samarbeta för att lösa en uppgift. Det är ytterst intressant att i realtid betrakta mekanismerna bakom detta: Hur vi i gruppen väljer att lita på varandra – några av de karaktärer vi möter är dubiösa, vad är det som säger att gruppdeltagarna har rent mjöl i påsen? Hur vi utan att veta – eller ens känner behov av att veta – vilka vi är, vad vi arbetar med eller var vi kommer ifrån, strävar mot det som vi betraktar som vårt gemensamma mål. I anonymiteten möts vi villkorslöst, på ett sätt som sällan sker i en tillvaro där vi träder in i våra givna roller och sammanhang.
Hemligheten är en väl utförd idé, ett lyckat koncept, där de interaktiva momenten och tekniska lösningarna utgör grunden för genomförandet. Att som publik förhålla sig passiv fungerar inte. I den här tvingande förutsättningen – mot en komplex och allvarlig samtidsfond – uppstår en mänskligt färgad upplevelse, något som kan kallas för högtidligt.
Loading ...
