Hemmafest med tryckKul idé, men svårt att se. Small acts ingår i Skånes Dansteaters föreställning Hemma hos, som fortsätter med From me to you och No-no.
Recensioner [2010-11-23]

Hemmafest med tryck


RECENSION/DANS. Skånes Dansteater firar dubbla jubileer – 15 år som kompani, 5 år i Båghallarna – med storslagna satsningar. Först var det publiksuccén Dockplats 2010, nu är det Hemma hos, en helafton med tre föreställningar varav ett uruppförande. Mäktigt, konkluderar Nummers Björn Gunnarsson.

Det börjar med rundvandring i huset, där Ben Wrights Small acts dansas i repsalar, verkstäder och kostymförråd. Kul idé, men det funkar inget vidare. Mest för att premiärpubliken är så talrik.
   Man ser inte mycket dans när 25 personer trängs för att kika in genom en smal dörröppning. Jag lyckas komma fram till flera stationer just när en sekvens upphör och dansarna rusar iväg till nästa ställe. Först i slutscenen förstår jag att verket nog utgör en berättelse.


Spännvidden på stilar är stor, från akrobatisk streetaggressivitet till innerlig sorg och kärlek. Parrelationer är ett tema som före detta dansteaterchefen Marie Brolin-Tani gärna utforskar. I specialkomponerade From me to you gestaltar Melody Putu och Katarina Wallmo uppbrott, avsked och förnyat närmande. Relationsband sträcks ut, och återförs.
   Föreställningen, som har ett mycket vemodigt stämningsläge, är den sista Wallmo medverkar i före pensionering. Duettens rörelser är mjuka, flytande avspända och samstämmiga utan att vara exakt synkroniserade, med små handrörelser som markeringar av musikens takt. Det är påfallande antiekvillibristiskt, ett smått humoristiskt och lekfullt statement från två dansare som inte behöver briljera.


Sedan blir det förstås andra takter, när rörelsemästaren Kenneth Kvarnströms moderna klassiker No-no från 1996 för första gången sätts upp av ett svenskt kompani. Stycket uppfattar jag som en svart mässa, en ödesmättad sorgesång med inslag av sakrala riter och magi, till arabisk musik, Koranrecitation och böneutrop.
   Det är ett oerhört tryck i dansen, även i de meditativa partierna. Handrörelser och fall blir kraftfulla teckengester som kan tolkas allmänreligiöst eller filosofiskt. Som vanligt arbetar koreografen med precisa aritmetiska uppdelningar i par inom ensemblen.
   Jens Sethzmans konstnärligt utsökta ljus förstärker både det grafiska och det mystiskt hypnotiska intrycket. I synnerhet slutscenens rituella upprepningar och enastående kraftfulla arm- och benrörelser med afrikanska drag formligen pressar åskådaren in i gradängen. Det är mäktigt.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare