Fördjupning [2000-02-28]

Henning Mankell – med rätt att påverka

I början av Henning Mankells nyskrivna pjäs ”Påläggskalven”, brinner ett pistolskott av och en man faller livlös till marken. Men det är inte upptakten till en Wallander-deckare vi ser, utan en pjäs för unga om politik.

En ung, framgångsrik SSU-politiker tar livet av sig i närvaro av sin äldre kollega och mentor, ortens socialdemokratiska kommunalråd. De grälar innan skottet faller, men om vad? Varför skjuter sig påläggskalven? Pjäsen rullar upp förhistorien och ger efter hand svar på frågorna. Urpremiären ägde rum den 26 februari på Backa Teater i Göteborg.
Idén om en politisk pjäs för ungdomar kommer från Backa Teaters konstnärliga ledare Eva Bergman som också är pjäsens regissör. Hon var med för 20 år sedan då teatern grundades och politisk teater var vardagsmat på repertoaren. Nu är det dags igen, tycker hon.

Demokratin dramatiserad
– Skillnaden är att man måste komplicera bilden av människor och deras handlingar. Förut skildrade man dem som antingen onda eller goda. Det går inte idag. Alltså är det äldre kommunalrådet i pjäsen både välmenande och maktfullkomlig. ”En i grunden hederlig människa som snubblar på sina egna fötter”, beskriver Henning Mankell. Rollen är specialskriven för teaterns nestor Iwar Wiklander. Pjäsen tar avstamp i demokratibegreppet. Henning Mankell poängterar att demokratin inte är någon självklarhet. Om människor inte bryr sig om politik och inte utnyttjar sin rätt att påverka samhället, lämnar de fritt fram för grupper med odemokratiska ideal som rasister och nazister.
– Det som har hänt i Österrike nyligen borde fungera som en blåslampa för oss alla. En man som är demokratiskt vald, hyllar Hitler. Österrike och Sverige ligger inte så långt ifrån varandra, betonar han.
Det allvarligaste hotet mot demokratin finns inte hos de organiserade nynazisterna, tycker Henning Mankell.
– I stället ligger det hos den tysta medelklassen som inget säger.

Passivitet som brott
på Göteborgs Stadsteater. Den tar upp frågan om vilket ansvar den har som står bredvid och tittar på men inte ingriper. Men Henning Mankell har inte hunnit se ”Kode”.
– Jag kom till Göteborg alldeles nyss, direkt från översvämningskatastrofen i Moçambique där jag bor. Det är förfärligt det som händer där nu. För den fattige faller verkligen smörgåsen alltid upp och ner, kommenterar han.
Han skulle ha skrivit ”Påläggskalven” på precis samma sätt för en vuxen publik som för de ungdomar som nu är den tänkta huvudpubliken.
-Det enda jag har gjort är att ändra vissa ord. Språket förändras och ord går ur mode, det är bara fånigt att inte ta hänsyn till det. Sedan har jag en snabb klippteknik mellan scenerna som jag tror ungdomar är mer vana vid.

Att våga ta ställning
Inledningen av pjäsen, när den idealistiske politikern tar livet av sig, kan tyckas dyster. Men det finns ett starkt hopp i föreställningen, förkroppsligat i den unga servitrisen Sonja, spelad av Mia Höglund.
I pjäsens början är hon totalt politiskt omedveten, men mötet med en konsult som tjänar 87 000 kronor i månaden fungerar som en väckarklocka. Hon börjar ifrågasätta hans lön, sin lön och i förlängningen hela samhällsordningen. Hon inser att allting är politik och vågar ställa de ansvariga till svars.
Mia Höglund tycker att det är det viktigaste i hela pjäsen.
– Den visar att man kan påverka sin egen situation. Ibland underskattar man sin egen förmåga, och gör sig mindre än man är. Man måste inse att man har stor makt som medborgare. Alla kanske inte vill gå in i politiska partier. Men man kan fatta beslut i sin egen lilla vardag och ta ansvar för hur man vill att det ska bli.

Marit Kapla

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare