No tears for queers heter Johan Hiltons hyllade reportagebok om hatbrott från 2005. En dramatisering för scenen har varit på tapeten förut, men först när Mattias Brunn ville skriva manus tackade Hilton ja.
Den 16 september är det därför dags för symbolisk urpremiär i gamla bögknackarstaden Göteborg.
Nuförtiden har Hilton fullt upp som biträdande kulturchef på Expressen, men som gammal Nummerpojke har han alltid tid för lite teaterprat.
Hur känns det inför premiären, Johan?
– Jättespännande och läskigt, fast det inte är min pjäs, utan Mattias Brunns tolkning av min bok. Jag är väldigt nyfiken!
Så du har inte sett några repetitioner?
– Nej, jag bestämde mig tidigt för att inte vara med i den processen, för de andras bästa! Jag hade inte kunnat låta bli att lägga mig i.
Du krävde att Mattias Brunn skulle skriva manus. Varför?
– Jag känner Mattias sedan många år och vet hur han jobbar som dramatiker och skådespelare. Hans pjäs … efter Fredrik övertygade mig om att han vet vad bra teater är.
Varför står du inte själv för dramatiseringen?
– Jag är för dålig! Jag gjorde ett dramatiskt försök på beställning för några år sedan, men det passar mig inte.
Hur känner du för ensemblen?
– Jag är mycket glad över ensemblen, mycket nöjd. De kommer att göra ett fantastiskt jobb i brechtiansk anda.
Tror du att teaterkritikern i dig kommer att vakna till liv på premiären?
– Jag hoppas verkligen inte det! Nej, jag har inga problem med att separera mina roller.
Kändes det lika omstörtande att skriva No tears for queers som det gör för läsaren att läsa den?
– Ja, det var förfärligt. Det kändes som rena stålbadet att träffa vittnen och läsa förhörsprotokoll, trots att det jag konfronterades med inte kom som någon överraskning.
Du konstaterar i boken att din gamla hemstad Göteborg har varit en ökänd bögknackarhåla. Är det fortfarande så?
– Jag tror att det har blivit bättre men jag följer inte statistiken, och det finns andra som är bättre teoretiker än jag. I och med att jag skrev boken kände jag mig rätt färdig med hatbrott.
Hur känns det att premiären blir i just Göteborg?
– Det är ett mycket bra val, symboliskt med tanke på att den patriarkala goa gubbar-mentaliteten har bidragit till det homofoba klimatet i Göteborg.
Till sist, kan du kort förklara varför vissa heterosexuella män tar till våld mot homosexuella män?
– Jag vet inte, är det korta svaret. Men jag är fullkomligt övertygad om att våldet är en form av inskolning i manlighet. Den som abdikerar från den manliga normen provocerar.
FAKTA OCH LÄNKAR
No tears for queers, av Mattias Brunn efter Johan Hilton och i regi av Nina Wester, har urpremiär på Pustervik i Göteborg den 16 september, i ett samarbete mellan Riksteatern och Regionteater Väst, och med Mårten Andersson, Mattias Brunn, Peter Lorentzon och Helena Sandström i rollerna.
Se ett Youtubeklipp från föreställningen, läs ensemblens blogg och hitta mer information om föreställningen på Pusterviks webbplats.
Loading ...
