Performance Space 122 är en scen för udda föreställningar, off-off Broadway, om man vill. Här har producenten, författaren och skådespelaren Danny Hoch satt upp New Yorks första hiphopteaterfestival denna vecka. Under nio dagar spelas hiphopteater av teatergrupper från hela landet.
Första generationens hiphopare
Danny Hoch, 30 plus någonting, var med när hiphopkulturen tog form i New York på 70-talet. Han och hans polare breakade på Brooklyns bakgårdar, hiphopfesterna organiserades mitt på gatan, stereo- och högtalaranläggningar tjuvkopplades till någon gatlykta och sen körde man tills polisen stormade in och avbröt alltihop.
– Idag finns rap, breakdance och baggypants i varenda hörn av Europa, i Afrika, överallt, säger Danny Hoch.
– Vi fattade inte då att vi startade en kultur som skulle sprida sig runt hela jorden.
Modernt motstånd
Hiphopen kallas idag den moderna motståndsrörelsen, en kultur som är en hel livsstil och som till viss del har tagit över socialismens krav på rättvisa och maktfördelning. Hiphopkultur är idag mycket mer än b-boys, rappare och grafittiartister, menar Hoch. I New York finns idag lärare som undervisar i hiphop och advokater som praktiserar hiphop, det vill säga omsätter hiphopens tankesätt i sitt jobb. Och så finns det hiphopare som har utbildat sig till manusförfattare, skådespelare och regissörer, och därmed kan ge hiphopen ett nytt uttryckssätt – teater.
– Teatern i USA ignorerar en hel generation – hiphop-generationen, säger Danny Hoch.
– Våra historier och våra problem kan också bli teater. Det är det vi vill visa med den här festivalen.
Inspiration från film och MTV
Under hiphopteaterfestivalen spelas Sleeping Gods, en föreställning där skådespelarna hämtat sitt material från intervjuer med unga interner på ett fängelse.
Föreställningen flyter genom historierna och ger en sorgligt realistisk bild om livet för unga amerikaner som växer upp utan skyddsnät, med rasismen som en kladdig pannkaka i nyllet och utan möjligheter att ta sig bort från gängen, drogerna och våldet.
Ibland iscensätts historierna med dans och rap, ibland med korta dialoger, ibland spoken word. Det går snabbt. Det liknar mer en timme på MTV än en traditionell teaterföreställning. Det överraskar och det berör. Det handlar om nuet.
Om och för dem det berör
Gemensamt för teaterfestivalens olika föreställningar är att de handlar om hiphopgenerationens egen verklighet. Det rör sig om rasism, polisbrutalitet, fängelseindustrin, kärlek, sex och mycket annat. Det handlar om det som hiphop-generationen identifierar sig med och Hoch passar på att ge teaterklimatet i New York en känga:
– Det finns ingen teater idag, du kan leta så mycket off-broadway du vill, som handlar om new yorkarna själva.
– Av någon anledning handlar pjäserna om ångbåtar på Mississippi eller något sådant, säger han med ett syrligt leende.
Hiphopteaterfestivalen riktar sig alltså enligt Hoch främst till new yorkarna men han har inte spenderat något av den magra festivalbudgeten på annonser i New York Times. Istället har han tryckt upp flyers och spridit dem i områden som Brooklyn, Queens och Bronx. Målet var att publiken skulle domineras av invånare därifrån och Danny Hoch kan nöjt konstatera att så har det blivit.
Men hiphopteater tar inte helt avstånd från traditionell scenkonst. Under festivalen finns en föreställning där en ung puertoricansk new yorkare mixar sina egna tankar och erfarenheter med ord från Shakespeare.
Tackar nej till Broadway
Folk har strömmat till och applåderna efter Sleeping Gods vill aldrig ta slut. Lokalen är liten och intim. Skådespelarna står så nära att man skulle kunna räcka fram handen och nudda vid någon av de svettiga pannorna.
Hiphopteaterfestivalen på Lower East Side har fått erbjudande om spela på de stora scenerna på Broadway, men Danny Hoch är inte intresserad.
– Hiphopgenerationen skulle inte kunna komma dit, säger han och slår ut med armarna.
– Biljetterna skulle kosta 100 dollar styck och det funkar inte. Jag vill inte dit för jag vet att min publik inte skulle ha råd att se oss där.
Samtidigt som Danny Hochs hiphopteaterfestival ägde rum på Lower East Side i somras, avslutades en annan i Washington och Apolloteatern i Harlem, där stora svarta stjärnor som Ella Fitzgerald och Aretha Franklin startade sina karriärer, satte dessutom upp en nyskriven hiphopmusikal.
Nästa år planeras en stor hiphopkulturfestival i San Fransisco, som ska bestå av rap, dans och hiphoputtryck på flera andra vis.
– Hiphopgenerationen har just börjat inse hur mycket inflytande den har, säger Danny Hoch.
Han verkar lite småstressad, fastän den första föreställningen är över och allt gick bra. Folk rör sig i klungor mot utgången. Utanfor PS 122, Lower East Side, New York, har det blivit mörkt.
Loading ...
