När Länsteatern på Gotland bestämde sig för att storsatsa på en musikal om svenskbybornas öde i Ukraina kunde de inte ana hur skrämmande aktuell den här delen av Europa skulle vara idag. Svenskbyborna har en lång, dramatisk historia.
Visbypubliken kastas rakt in i handlingen. En gammal kvinna, med ett ålderdomligt sätt att tala, kommer till Visby polisstation någon gång på sextiotalet. Det är Alina från svenskbyn i Ukraina som lämnat Ukraina en andra gång för att bege sig till Gotland, där hennes barndomsvän Nelly har bosatt sig. Alinas livsöde blir musikalens röda tråd. Efter den inledande Visbyscenen, med den alltid lika karismatiske Lennart Mörk, som tafatt polis, kastas vi tillbaka till 1914 och Ukraina. Alina är tonåring och bor med sin pappa, storbonden.
I Gammelssvenskby vid floden Dnejpr nära Kiev är det skördetid och första världskriget är på väg att bryta ut. Alla är ute på fälten för att ta in höet. Scenbilden är från början bedövande vacker med gula tygstycken som signalerar sädesfält. Scenograf Sören Brunes visar att han fortfarande håller världsklass och Eva Lena Jönsson Lundes kostymer känns övertygande tidstypiska. Och så musiken. Redan i musikalens första sångnummer känner jag hur kompositören Mathias Lundqvist på ett lyckosamt sätt har inspirerats av 70-talets politiska musikteater – Fria Proteatern, Oktober, Nationalteatern. Hans nyskrivna musik bär upp hela den tre timmar långa föreställningen. Musikerna, en kvartett från Gotlandsmusiken, är mycket kompetenta, dessutom förstärkta med den virtuose violisten Emilio Estrade.
Att göra just en musikal av ett ämne som innehåller så mycket politik och historiska fakta är ett bra val. Man slipper tyngande redogörelser för svenskbybornas situation under åren. Den rutinerade manusförfattaren Carsten Palmaer har tagit fasta på några historiska nyckelsituationer och på relationen mellan Alvina, med sin kapitalistiske far, och Nelly, vars pappa är kommunist. De två kvinnorna lever på varsin sida om en klassgräns, men det hindrar inte att de blir mer och mer fästa vid varann.
Martyna Lisowska som Alvina och Anna Jankert som Nelly får dominera föreställningen och de klarar det med bravur. Deras skådespeleri är känslosamt med stark närvaro och sånginsatserna, som är många, håller hög klass.
Slutscenen är gripande när Nelly kommer på återbesök i Ukraina och får träffa den åldrade Alvina. Bägge har kvar sina drömmar om frihet och ett värdigt liv.
Slutsången har temat ”tack” och man får verkligen tacka Länsteatern och regissör Eva Gröndal för denna storsatsning. Jag blev mycket intresserad av att veta mer om svenskbybornas historia. Man har lyckats skapa en välspelad, gripande och vacker musikal. Makalöst bra, helt enkelt!
Loading ...
