Hjärnkoll med Teater Grace

Teater Grace spelar på Hagagatan 48, en liten scen som gör att publiken kommer nära men omöjliggör avancerad rekvisita. En soffa, några bord och stolar är allt som finns, och vi får använda vår fantasi för att föreställa oss en Seven Eleven butik och ett gråtrist kontor. Huvudperson är inte mindre än tre individer, eller tre tankar, som ständigt är i konflikt med varandra.
   Det är ofta roligt, ibland hör jag inte replikerna för publikens skratt, men tragedin lurar bakom hörnet. Replikerna är banala men sägs med inlevelse. Davood Tafvizian är precis lagom inlevelsefull. Victoria Bloom agerar med hela kroppen men har svårare med sitt tonfall. Bäst är Helena Larsson, som får recensenten att gråta när hon slutligen visar smärtan bakom sin kalla fasad.
   Om man är ung och förvirrad över vad man vill göra i livet kan man med behållning se den här roliga men ändå sorgsna enaktaren. Föredrar man stora vackra scener med erfarna skådespelare som är briljanta helt igenom bör man gå någon annanstans.