Temperance utspelar sig nu – i vår tid – skriver Göthe i inledningen till ett manus som vimlar av samtidsmarkörer. Regementena är nedlagda, hemsidor saliggörande och vanföreanstalten lokal för Friskis & Svettis.
I denna flåshurtiga tid återvänder den bedagade idrottsstjärnan Björn Cervieng till sitt barndomshem: etablissemanget Temperance som pjäsen kretsar kring, beläget i en centralort vid Bottniska viken.
“En grönputsad festlokal från 20-talet”
”En grönputsad festlokal från 20-talet mitt på en asfalterad tomt som sluttar ner mot vattnet; från luften liknar den en ofärsk prinsessbakelse uppskrapad på en svart sopskyffel”, skriver Göthe.
Manusets samtidsmarkörer skriker NU – men det tillbakastudsande ekot ljuder EFTER. Texten förhåller sig tydligt till det som en gång var. Framtiden finns någon annanstans. Personerna i Temperance är hela tiden på väg, men råkar – liksom oavsiktligt – stanna.
Björn Cervieng ska stanna en natt men ett år senare är han fortfarande kvar. Det är också han som i dramats slutscen öppnar dörren som ger en glimt av hoppfull framtid.
Ihållande popularitet för Göthe
En genombläddring av de svenska teaterårsböckernas författarregister för 80- & 90-talen skvallrar om Staffan Göthes popularitet på de svenska scenerna. Ovanligt många sidhänvisningar följer Göthes namn – år efter år. Cervieng-fresken, som kommit att innehålla fem dramer, började 1984 med Ballad om en skärbräda. Mest spelad av de fem Cerviengdramerna är En uppstoppad hund, vars urpremiär ägde rum på Norrbottensteatern 1987, och pjäsen valsar fortfarande runt på landets scener.
Kanske är det berättelsen om det söndervittrande folkhemmet som lockar teatrarna till Göthes manus. Sagan om en tid som finns bevarad i det kollektiva minnet och beskrivningen av ett nu som bara finns i förhållande till dået.
När nu sista delen ligger färdig kan man misstänka att ännu fler teatrar hakar på. För vem vill missa sista delen i Cervieng-sagan?
Loading ...
