Bertolt Brechts anda vilar över många av Teaterrepublikens produktioner. Som Makroekeonomisk kärlekshistoria och Teaterrepubliken öppnar apotek. Lärstycken med åskådningsexempel, idékoncept kring aktuella politiska ämnen. Skånes befrielsefront är ännu ett lärstycke, om hur revolutioner äter sina egna barn. De brechtianska plakaten med aktanvisningar är ersatta med högtalarröst, när Skånes befrielse från Sverige spårar ur i inbördeskrig, hård diktatur och folkligt motstånd.
Texten är en fortgående diskussion om politiska strategival, som tillsättandet av en enväldigt revolutionsråd vilket i sin tur förvandlas till enväldesdiktatur. Spelet är en iscensättning av politiska spelteorier, bara alltför välbekanta från revolutioner världen runt. Vad tar man sig till med makten måndag morgon efter revolutionens segerrus? Strategiska överväganden, den fredsmäklande diplomatins dilemman och idealistiska motiv, som att ge fienden övertag för att inte orsaka blodbad på de egna trupperna eller civilpersoner, visar sig genom historiens list få ödesdigra konsekvenser.
De bästa intentioner förvandlas snabbt till sin motsats. Demokratisträvanden kan förvandlas till motiveringar för våld och förtryck. Folkliga uppror kan maskera militärkupper, eller fundamentalisters maktövertaganden. I andra akten har ett folkligt motstånd organiserats, och nu blir pjäsen en bild av konspirationer, växlande lojaliteter och kontraspionagets olycksaliga fallgropar. Våldsamt eller civilt motstånd, det är frågan.
Det är välspelat, med humoristiska inslag. De allmängiltiga principerna gäller även för rikssvenskar, eller för världsmedborgare, medan humorn förutsätter kännedom om Skånes sociala geografi, som att malmöiter är radikala medan helsingborgare är reaktionärer. Trots det ambitiösa anslaget blir alltsammans lite bagatellartat; alltför pedagogiskt och för lite teaterkonstnärligt.
Loading ...
