Ny stad. Ny jury. Nya uppsättningar och strategier. Bibu, Barn och Ungdomsteaterbiennalen, som nu satt punkt för den här gången, kan framstå som en våt dröm för kulturens bidragsgivare. Dessa vilka pepprar sina ansökningsformulär med krav på konstruerade formuleringar om ”nyskapande”. Ett måste om konstnärliga projekt överhuvudtaget ska våga hoppas på stöd ens för en begränsad period. Nytt, ju nyare desto bättre! lyder uppmaningen.
På Bibu, som just samlar ung teater i framkant, spottas däremot ordet nyskapande fram som invektiv och betraktas för vad det är, ett påtvingat begrepp utan verklig substans och begriplighet. Ty scenkonst är förvisso att uppfinna hjulet igen och igen men det stora och sköna är ändå att berätta de eviga historierna på tusen olika vis.
Detta får vi många prov på i Helsingborg, den stad som nu välkomnat Bibu sedan biennalen fick lämna Lund där den huserat sedan starten 2006.
All heder åt Helsingborgs generositet och tydliga barnperspektiv. Bibu är i första hand ett branschmöte för teaterns konstnärer och förmedlare, men här inkluderas barnpubliken och myllrar glatt kring biennaldeltagarna. Redan invigningsceremonin lägger ribban med en humoristiskt uppkäftig film skapad av barn och ett ungt spoken word-framträdande som får stående ovationer.
Men som vid alla biennaler vållar juryns urval diskussioner och undringar. Varför den uppsättningen men inte den? Dåligt? Bra? Innovativt? ”Nyskapande”? Åsikter bryts men valet av det stora flerdelade projektet Backa on drugs känns till exempel självklart och den till formen så avskalade Krimradio med autentiska vittnesmål om vägen mot drogfrihet, slår till i hjärta och solarplexus. De tre kvinnor som modigt lämnar ut sina öden sitter tysta på varsin stol framför publiken medan deras röster förmedlas genom ”radio”. Eller rättare sagt, två av tre kvinnor finns på plats. Över ryggen till den tredjes stol hänger endast hennes väska. Själv är hon just nu häktad. Teater dragen mot yttersta realism. En kondenserad verklighet blir sin egen förhöjning, en respektfull akt som prov på teaterns möjligheter till möten.
Rätt ut i verkligheten tar oss också Clowner utan Gränser när de beskriver hur deras visuella Drömställe, clowneri och commedia toppat med en doft nycirkus, i sin ickeverbala form når dem som behöver påminnas om att mot alla odds ändå våga drömma och hoppas. Som Nalle Laanela uttrycker sig, i samband med den berörande filmvisningen av de gränslösa clownernas arbete i syriska flyktingläger: ”Konst och kultur är vad som gör oss till människor”. En stund av glädje kan värma för livet.
Så fungerar förstås också Claire Parsons lilla läckerbit Marmelad. Andra praliner är Marionetteaterns Lillan & Pappa August och mötet med de kanadensiska fåren i Les Moutons, de vitbulliga typer som dyker upp i stadsparkens syrendoftande sluttningar.
En höjdpunkt är Örebro Länsteaters variation av Den unge Werthers lidanden. En klassiker av regissören Erik Holmström, Eva Maria Dahlin och Hans Christian Thulin transponerad till en och en halv timmes högoktanig genial enmansteater som sätter känslor, århundraden, fiktion och verklighet i spinn.
Fantastisk är också skönheten och det så totala barnperspektivet i Livekonstkollektivet Melos Spåra. En föreställning som konstlöst gör barnpubliken till medskapare i en akt av skönhet.
Så saknas förstås grupper och föreställningar. Unga Klaras Författarna är ett självskrivet val, men Ung Scen Öst, Stadsteatern i Skärholmen och Unga Dramaten finns inte på plats, trots att de hör till de mest intressanta scenerna i landet.
Vad som dock inte fattas under 2014 års Bibu, är viljan att strida för barn- och ungdomsteaterns villkor. Scenkonst till alla elever, stöd kulturskaparna och dubblera anslagen, är några krav som ingår i uppropet för den fria scenkonsten som bland annat Teaterförbundet och Teatercentrum slår på trumman för. Bra med offensiv!
Förbluffande otidsenlig förefaller dock sammansättningen av Bibus styrelse; av sju ledamöter är fem – ja gissa – män! Uppenbarligen ett gäng som inte tycks ha en susning om det som kallas rättvisefördelningen. Ridå!
* De kanadensiska fåren besöker också Stockholm. Den 20 & 21 maj kl 10 och 17 uppträder de i Björns Trädgård vid Medborgarplatsen. Helt gratis och ingen föranmälan. Se trailern här.
Loading ...
