Fördjupning [2001-04-19]

Hon sitter i familjeklistret

Det är inte alltid lätt att tycka om sin familj, inte ens om man har levt med varandra hela livet. För en flicka som inte har valt sin nya pappa och en pappa som inte valt sin nya dotter, kan det vara extra besvärligt. Mats Kjelbyes nya pjäs Klister berättar om en tjej och hennes styvpappa. Marit Kapla har pratat med pjäsförfattaren.

Vad handlar pjäsen om?
   – Om en tjej som fyller 12 år dagen efter att pjäsen utspelar sig. Det är en spännande ålder, i ena stunden är man ett barn som byter bokmärken, i nästa tycker man att det är fräckt att röka och är lite intresserad av killar. Hon ska fira födelsedagen med släkten men vill hellre gå på 7:ornas disco, och så blir det en konflikt.

Hur fick du idén till pjäsen?
   – Jag har inga barn själv och vill tycka att alla barn är vackra och fina. Men en del är svårmanövrerade och alls inga änglar, bara tykna och vidriga. Eftersom man som vuxen har levt längre än dem, måste man ändå tänka på vad man säger. Det beror ju på någonting att de är som de är.

Styvpappan är utomstående
Tar du parti för Therese mot hennes styvpappa i pjäsen?
   – Ja. Samtidigt håller jag med styvpappan om en del saker, som att man ska försöka lyssna och visa respekt mot andra människor. Therese är ju en skitstövel mot honom. Styvpappan är i en lustig situation, alla är släkt med varandra medan han är utomstående. Therese accepterar inte honom, då blir det krångligt. Det är lätt att häva ur sig att ”du är inte min pappa, du ska hålla käft”.

Var det något särskilt du ville få fram i pjäsen?
   – Att man ska försöka förstå sig på varandra när man är i de här olika åldrarna. Även om man känner sig ensam och liten finns man i ett sammanhang med människor som kanske har gått igenom precis samma saker fast man inte tror det.

Något mer?
   – Pjäsen hade Älskad som arbetsnamn, det säger en del. Det är otroligt viktigt att få lov att känna sig älskad. Ibland gör man inte det speciellt mycket. Någonstans mellan att man hämtar barnen på dagis, käkar middag och ser på TV, får man inte glömma av att säga att man tycker om varann.

Nöjd med ensemblen
Gunilla Johansson som spelar Therese är betydligt äldre än 12 år.
   – Det spelar absolut ingen roll. Det är en fantastiskt bra ensemble, jag blir så lycklig när jag ser dem. Det är välgjort med ett stort allvar, samtidigt är pjäsen stundtals väldigt rolig. Alla går in för det. Teamet på Backa är så bra, ljus och ljud – allting. Alla är så proffsiga. Just nu är det bara kul, sedan blir jag alltid nervös på premiären förstås.

Vad gör du annars just nu?
   – Jag skriver på två pjäser för Folkteatern i Göteborg och så har jag just lämnat in ett manus till SVT på ett entimmesdrama. Vi får se vad de tycker.

Marit Kapla

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare