Det är skandinaviskt på Dramatens scener i höst. Danske regissören Peter Langdal, (som bland annat har Dramatenuppsättningar av Jeppe på Berget och Romeo och Julia i bagaget), återvänder till Stora scenen med en moderniserad version av Garlo Goldonis 1700-talskomedi Två herrars tjänare (premiär 3 september). Morgan Alling dansar in på Stora scenen till ljudet av en kreativ slagverkssektion med dema köksregion.
Norskt på registolen är det i Molières Misantropen. Eirik Stubø, identifierade sig enligt egen utsago redan som 23-åring med pjäsens sanningssägare och människohatare Alceste, som i versionen på Lilla scenen (premiär 19 november) spelas av Andreas Rothlin Svensson.
Tysk samtidsdramatik och svenskt kaos
− Ett språkraseri, utlovar Folkoperans konstnärliga ledare Mellika Melouani Melani i Målarsalen, där hon regisserar Köpmannens kontrakt av Elfriede Jelinek (premiär 17 september) – en ekonomisk komedi om finanskrisen, placerad i ett high tech-rum och med nyskriven musik av Dror Feiler.
Tjuvar (premiär 5 oktober), av den tyska samtidsdramatikern Dea Loher är pjäsen som, till den tolvhövdade ensemblens förtjusning, inte innehåller några biroller och där de flesta karaktärer heter Thomasson. Detta efter den amerikanska basebollspelaren Gary som köptes av japanska ligan och sedan inte gjorde någon nytta.
− Thomasson är en beteckning på saker i vår miljö som har förlorat sin funktion, men hänger kvar ändå, förklarar regissören Jenny Andreasson, som gillar pjäsen för att den kombinerar det roliga, vassa och existentiella.
Ett schizofrent rymningsförsök från jaget står Hamadi Khemiri för i sin monolog C, som har urpremiär på Lejonkulan (6 oktober) och innehåller ett antal kaotiska karaktärer, trots att Khemiri står ensam på scenen.
Familjetragedier på Stora scenen
Eva Dahlman är enda kvinna ut som regissör på Stora scenen. Genom Henrik Ibsens Hedda Gabler (premiär 10 december), gestaltad av Maria Bonnevie, vill hon förespråka kvinnors rätt till våld.
− Att sätta en kvinna, som dessutom inte är sympatisk, i en huvudroll på Stora scenen är redan från början ett problem, säger hon. I dag är det män som har rätten till våld i vårt samhälle. Hedda Gabler använder våld men tar också livet av sig för det – åtminstone i urpsrungsversionen.
Regissören Björn Melander återvänder till Norénklassikern Natten är dagens mor, som han regisserade på Göteborgs stadsteater 1983. Örjan Ramberg spelade sonen Georg på Lilla scenen samma år och konstaterar torrt att det känns ”bra” att återvända till pjäsen i rollen som fadern. Premiär 22 oktober.
Melander står för regin också i Tom Kempinskis Duett för en, om violinisten som tvingas ge upp sin karriär då hon drabbas av MS. Melinda Kinnaman och Reine Brynolfsson spelar patient och psykolog i pjäsen som hade premiär den 21 augusti på Lilla scenen.
Unga urpremiärer
På Unga Dramaten går det att njuta Martina Montelius ordsvada i Mira går genom rummen (premiär 12 oktober), en humoristisk tragedi som nollställer familjebegreppet.
− Jag träffar mycket barn, dels de jag själv har framkallat, dels de jag har fått ärva av min mans diverse exhustrur, berättar Martina Montelius. Alla barn, oavsett vad de berättar, bär på den underliggande frågan om de har en familj. Jag undviker ordet normal i sammanhanget, för det ordet är som en halvdöd elektrifierad bläckfisk.
DI-eleven Johanna Emanuelsson, nyligen belönad med Colombine teaterförlags debutantstipendium, står för höstens första urpremiär på Unga Dramaten med sin Älvsborgsbron (premiär 23 september) – tidigare publicerad i Teatertidningen.
− Pjäsen heter så, eftersom jag är från Göteborg. Att döpa den till Västerbron hade inte gett mig samma känsla, berättar Emanuelsson.
Loading ...
