Det är brusigt, rufsigt och skrikigt när Lennart Jähkel och Tova Magnusson spelar Spökhotellet på Stockholms stadsteater. Foto: Markus Gårder
Recensioner [2012-04-13]

Hotellkarusell på lågvarv

Spökhotellet av Georges Feydeau
Översättning: Nils Gredeby
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Philip Zandén
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Annsofi Nyberg
Ljus: Linus Fellbom
Ljud: Tomas Florhed
Mask: Katrin Wahlberg
Medverkande: Lennart Jähkel, Jacob Nordenson, Tomas Norström, Siri Hamari, Maria Salomaa, Tova Magnusson med flera
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/TEATER. Birollerna är behållningen. I Philip Zandéns uppsättning av Georges Feydeaus kända spring-i-hotelldörrar-fars snurrar karusellen alltför långsamt och omständligt. Nummers Maina Arvas har checkat in på Spökhotellet på Stockholms stadsteater.

”I Paris schangtila salar värsta buse franska talar.” Insikten från Pyttans A-B och C-D-lära ligger nära till hands att vända och vrida på när man har checkat in på Hotell Friheten i Paris. I Georges Feydeaus fars Spökhotellet från 1894 får man lära sig att en polerad yta kan dölja smutsiga hemligheter – de värsta busarna kan komma från de fina salongerna. Minsann.

För på lilla sjaskiga kärleksnästet Friheten samlas arkitekten, byggmästaren, deras respektive fruar (dock inte i sällskap av sina äkta män), husan, studenten och blandade Parisbor, alla lika sugna på bus men ingen beredd att stå för det i dagsljus.

Det krävs schimpanslik akrobatik, svart sot som råkar dölja ansikten, hattar och lampskärmar och spetsdukar över huvuden – samt ett stort antal smällande dörrar – för att alla inblandade ska kunna gömma sig för både varandra och poliskonstaplarna från sedlighetsroteln.

Det låter betydligt roligare än vad det är. För trots att Lars Östbergh har gett scenografin en hårt skruvad spiraltrappa som nav för farskarusellen så snurrar det hela alltför långsamt och omständligt. Pjäsbygget tornar upp sig onödigt krångligt, för många repliker är förklaringar och motiveringar till olika skeenden, och den sociala problematiken från förra sekelskiftet känns lätt daterad, särskilt som den här har klätts i modern kostym. Den humorladdande effekten av farsens underliggande kritik – att avslöja gliporna i de borgerliga salongslivslögnerna genom att glänta på (eller springa genom) dörrar – blir alltför svår att förnimma vinddraget från.

Det hjälps inte att det är en skicklig ensemble som vet hur man trillar jätteroligt. Brödratrion från tv-serien Pistvakt, Lennart Jähkel, Jacob Nordenson och Tomas Norström, spelar Pinglet, Paillardin och Mathieu allt brusigare och rufsigare. Maria Salomaa får kämpa tämligen förgäves med att ge en själ till prilliga Marcelle (och hennes hund), Tova Magnusson skriker sig blå för att ge detsamma till sin arga Angélique.

Behållningen när jag checkar ut från Spökhotellet är ett par tillfällen av välsignad snubbelhumor samt små biroller som Siri Hamaris spetsiga hotellgäst.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare