Nyheter [2000-08-17]

Hundar invaderar scenen

Det är ett hundår på teatern i år. Inte mindre än sex av höstens svenska produktioner anknyter på ett eller annat sätt till människans bästa vän och det är inte bara, som man skulle kunna tro, gulliga barnpjäser som använt sig av hundsymboliken.

Den 11 september har Nya Skånska Teatern nypremiär på sin uppsättning av Hans Renhälls Vildhundarna, en pjäs som också spelats på Dramaten i Stockholm. Pjäsen handlar om tre ungdomar som lever i kaos och har skapat sina egna lagar för att överleva, men när en nykomling anländer till ”flocken” uppstår konflikter.

Mimande hund
Teater Tre från Stockholm tar sin mimföreställning Hund på turné i höst. Där gestaltar Hannu Böök två roller- en invandrarfientlig man och dennes pitbullterrier Roy.
   Målgruppen är högstadie- och gymnasieelever och provocerar sin publik med blottade tänder.

Uppstoppade hundar
Den 20 oktober har Staffan Göthes En uppstoppad hund, i Claes Lundbergs regi, premiär på Stora Teatern i Linköping och förflyttar sig sedan till Stora Teatern i Norrköping.
   En uppstoppad Hund, som är den andra i sviten om familjen Cervieng, har blivit en av Staffan Göthes mest spelade pjäser.

Fnoskig matte
Lilla Teatern i Göteborg har i mitten av september premiär på Hunden som kom in från kylan av Volker Quandt. Målgruppen är barn och pjäsen beskrivs som en ”deckarkomedi om två hundliv”.
   På Bohusläns Teater blir det urpremiär för C O Evers nyskrivna Tre fnoskiga människor och en fnoskig hund. Den utlovade farsartade handlingen utspelas på en restaurang där en kvinna med sin hund satt sig för en kopp te. De återstående fnoskiga människorna är en kypare och en manlig gäst. Målgruppen är hela familjen.

Drömhundar
De sex-sjuåringar som har svårt att identifiera sig med temat i Strindbergs Ett drömspel får sitt lystmäte i drömspelsgenren om de besöker Älvsborgsteatern eller Stockholms Stadsteater i höst. Där ges nämligen Bernt Höglunds och Tom Berres Oaff – ett drömspel för hund. I hundens drömvärld uppträder trötta hussar, lömska tanter och bullriga grannar.
   Om detta är utslag av den tilltagande djurrättsaktivismen, ett uttryck för människans behov av sällskap i sin isolerade tillvaro, 70-talsretro till Fablernas värld, eller bara en slump är svårt att uttala sig om. Kanske är det egentligen ett rop på hjälp från teatervärlden – de är helt enkelt utfattiga och har levt på Frolic så länge att de börjat skälla.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare