Nordiska konstnärsnätverket Mindgroup har tillsammans med ensemblen skapat föreställningen Hunger. Självupplevt material ur skådespelarnas liv, filmat material med göteborgares syn på hunger, fiktiva historier och historiska fakta blandas hej vilt mot bakgrund av Gerhart Hauptmanns drama Vävarna från 1892.
En central händelse är brödupproret i Göteborg 1917 då 40.000 hungriga människor tågade genom stadens gator på jakt efter bröd. Kent Anderssons vackra visa Sången om brödupproret framförs gång efter annan av starka Åsa-Lena Hjelm, Lisa Lindgren och Emelie Strandberg.
Det är denna kvinnliga trojka som utgör föreställningens skelett och behållning. Åsa-Lena Hjelm vältrar sig charmfullt i nostalgi över svunna tiders röda kamp och med 1940-talistens självklara pondus domderar hon över allt och alla. Hon framför också en jazzig version av Internationalen som till och med skulle få Maud O att digga.
Lisa Lindgrens perspektiv är ett annat. Hennes raseri över att vara barn av 1970-talskollektivismen känns äkta och innerligt och hennes monolog vibrerar. Lindgren spyr över föräldragenerationens självgodhet med punkens taktfasta ilska som komp, men konstaterar också att hon själv efter år av socialt engagemang nu inte ens kommer förbi reprisen av Top Model på tv.
Den tredje generationen, 1980-talisterna, representeras av begåvade Emelie Strandberg. Här snuddar föreställningen vid den tidstypiska ambivalensen. Engagemanget finns, men en snabbare fix-shopping kommer i vägen. Kan man vara god och solidarisk även om man gillar att köpa saker i butiker som troligtvis utnyttjar arbetskraft i Långtbortistan?
För den aparta överraskningen står Eivin Dahlgren och Per-Anders Ericsson i sin scen om kärlekskrank kannibalism som den slutgiltiga boten på vår hunger. Som Alfons Åbergs utlevda alter ego i ett toppmodern designkök ter sig Dahlgren skönt skruvad och övertygad om sin tes gällande kärlekens innersta väsen.
Många kockar har skapat en roande och välgjord, men inte så revolutionär föreställning. Hunger är snarare en snäll potatis- och purjosoppa med vissa överraskningar än en borstj med sting som sitter kvar.