I över trettio år har medlemmarna i Amanda sjungit tillsammans. Inte bara sjungit, den göteborgska sångensemblen har utvecklat körsången till en föreställningsform där sångerna på olika sätt binds samman av texter och koreografi. I Hunger är det folkmusiken från Haiti som inspirerar och med de smittande rytmerna som grund blir det tydligt att Amandas grej är att ge musiken kropp, eller låta kroppen vara en självklar del i musiken.
Sången har fortfarande huvudrollen. Lars-Eric Brossner, som har regisserat Hunger, är själv en magisk musikant och låter regin understödja mer än styra det musikaliska. På samma sätt har Maud Karlssons koreografi en frigörande effekt på ensemblen, både i de tydligt koreograferade figurerna och i det lössläppta, allmänna gunget.
På scenen står trettio röda plaststolar i två rader som formar ett starkt centralperspektiv med ett voodoo-altare i fokus. Det är allt Amanda behöver, förutom instrumenten och en tillämpad ljusdesign, förstås. När jorden rämnar flyger stolarna huller om buller. Bara som en antydan om den verklighet som omger musiken.
Det starka kollektivet är Amandas signum. En snabb och gemensam framåtlutning skapar en makalös effekt, liksom trettio variationer på en ljudgrimas – sådant vet regissör Brossner att utnyttja. Å andra sidan ger gemenskapen generöst utrymme för individer, lätt markerat i Brita Lindgrens och Cilla Kleins kostymer, men tydligare i hur de olika sångnumren byggs upp. Ofta startar sången med en ensam röst, en stämma som snart får sällskap och stöd – eller motstånd – av gruppen. Den folkliga formen från Haiti tillämpas även på svensk folkmusik. Det bidrar mer till variation och dynamik i uttrycket än merparten av mellantexterna. Sällan når de sångens nivå. Undantaget är metamonologen om Amanda som mynnar ut i en betraktelse över hur vi ser och bemöter varandra.
På voodoo-altaret finns personliga föremål som förevisas för publiken. Fast då går det undan och bara någon enstaka gång blir minnet mer än ett manér. Men den kreativa sångglädjen stillar hungern. Amanda skapar en behaglig mättnad.