Huvudvärk med E på Teater Västernorrland

Där inne finns ett barn som plågas av sina alltmer frånvarande, stressade och pressade föräldrar.
   Just de här föräldrarna jobbar jämt. De är karriärister och konkurrerar vilt med varandra. Deras son passar inte in i mönstret; han är fet, fantiserar, blänger på teve, spelar dataspel och läser böcker.
   Föreställningen har sina ljusaste stunder i fantasiavsnitten när pojkens drömmar gestaltas med hjälp av dockor och rollbyten. Annars skjuts det över mål med dataspelets grövsta kaliber. De vuxna är grovt karikerade med skrikiga röster. Det blir pekpinnemässigt och knappast trovärdigt. Men trovärdighet kanske inte är målet. Pojken utsätt för ett totalt svek men det är som det inte händer, det liksom bara glider förbi.
   Det här är en märklig föreställning som på något vis handlar mer om de vuxnas problem än om barnets. En supernannyteater som talar om hur föräldrar inte ska behandla sina barn. Så här ska vuxna inte vara då blir det inget bra – nähä.
   Att barn och unga överges av dagens vuxna är ett viktigt ämne. Det borde gestaltas mer träffande. En annan fråga är om det är de högavlönade karriäristernas barn som är mest illa ute.